Magnus Ljunggren undervisade i ryska i Göteborg. Han lärde sig också mycket av ryssar, fastän hans lärdomar är sådana som ryssarna försöker glömma. På 1930-talet var det inte ovanligt i Ryssland att en man sattes i fängelse för att hans far var trotskist. Trotskijs egen son mördades av samma skäl. Senare förklarade Stalin att ”en son inte hade ansvar för sin fars gärningar”. Men detta Stalins budskap är väl alltför upplyst för den ortodoxe Ljunggren. Han föredrar den gamla stilen.
Hans angrepp på den unge svenske journalisten Johannes Wahlström bygger främst på dennes härstamning. Johannes råkar vara son till Israel Shamir. Och vem är då denne Shamir?
Israel Shamir är jag. Jag står öppet och ärligt för mina palestinska bröders fulla rätt att bo i Palestina och åter-vända från sin exil, jag är emot apartheid i Israel/Palestina, jag är för en upplösning av den judiska staten, för lika rättigheter för judar och ickejudar och för en naturlig assimilation av judiska ättlingar i de länder där de bor. För dessa åsikter har jag brännmärkts som ”antisemit” av sådana springpojkar åt den judisk-amerikanska lobbyn (Anti Defamation League) som herr Ljunggren.
Magnus Ljunggren berättar en massa fantasihistorier om Israel Shamir.
Men också om alla dessa historier vore sanna, vad har de med Johannes Wahlström
att göra? Ingenting.
Men nu är historierna han berättar rena lögner. Och dessa lögner är gamla och välkända och motbevisade sedan många år. Ljunggren påstår till exempel att ”Shamir framträdde självklart på Förintelseförnekarkonferensen i Teheran 2006”. Det är lögn. På hemsidan Israelshamir.net står tydligt att läsa: ”Israel Shamir reste inte till Teheran och övervägde aldrig att göra det eftersom han inte fått någon inbjudan.”
Och eftersom jag inte var där kan jag heller inte ha talat med Ku Klux Klan-ledaren David Duke. De artiklar jag skrivit om judiska ritualmord är i själva verket recensioner av böcker skrivna av renommerade hebreiska forskare, professor Israel Yuval på Hebreiska universitetet och professor Ariel Toaff på Bar Ilan-universitetet.
Ljunggren säger vidare: ”Intervjuad av Mohamed Omar gjorde han förra året klart att det är ’varje muslims och kristens plikt’ att slå hål på gaskammarmyten.” Det är inte sant. Intervjun är tillgänglig på nätet så var och en kan se att påståendet är en skamlös lögn.
Ljunggren refererar till en källa, ”en av Rysslands modigaste journalister, Julija Latynina”, som frågat vad det betyder att Assange låter sig representeras av en extremist?
Ljunggren berättar inte för sina läsare att Julija Latynina tycker att Assange borde avrättas såsom fiende till USA och den fria världen. I hennes egen radiokanal
Echo Moskvy jämfördes hennes blodtörstiga skriverier om Assange med
Pravdas uppmaning 1930 att förvandla ”trotskistgänget” till kaffeved.
Ljunggren berättar inte heller för sina läsare att Julija Latynina applåderade Israels mord på volontärer ombord på Ship to Gaza, och att det för henne inte dödas tillräckligt många
palestinska barn.
Jag kan försvara mig mot Ljunggrens lögner och halvlögner. Men det är skamligt av en tidning att angripa en ung journalist bara för att hans far råkar hålla sig med egna åsikter. Har ni över huvud taget någon anständighet!
Israel Shamir
kulturen@expressen.se
Översättning från engelska av Nils Schwartz.
LÄS MAGNUS LJUNGGRENS SVAR TILL ISRAEL SHAMIR. "JUDEHATARPROFFS" I LÄNKLISTAN T.H.
