Liza Marklund: Livstid

Publicerad
Uppdaterad
Nu kommer Liza Marklunds nya, som börjar med ett polismord, en nedblodad polisänka och ett försvunnet barn. Skuldfrågan tycks klar från början, ingen annan har synts på brottsplatsen. Kvinnan i lägenheten är inte kontaktbar, uppenbart psykiskt sjuk. Den mördade var populär bland sina kolleger, men var han verkligen den idealpolis han utmålas som?
Annika Bengtzon rycker in. Vi såg henne kasta sig ur den brinnande Djursholmsvillan i slutet av förra boken, Nobels testamente.
När Livstid börjar sitter hon i taxin med sina bägge sotiga barn på väg till tryggheten i innerstan. Polisen misstänker henne för mordbranden. Maken Thomas har lämnat henne. Allt hon ägde har brunnit upp. Men hon är snabbt på fötter och tillbaka på Kvällspressen.

Man tror att brottet gör deckaren men egentligen är det karaktären, hjältinnan/hjälten, som är viktigast. Utan Wallander, ingen Wallander-effekt. Annika Bengtzon har efter sju böcker passerat stadiet som litterär figur och gått in det allmänna medvetandet – liksom Kurt Wallander helt oberoende av vem som gör henne på film.
Vi känner henne, kan hennes lynneskast, den långbent slängiga gången, den akuta blandningen av självmedlidande och självinsikt.
Marklund behöver inte skriva mycket för att läsaren ska fylla i resten, och det gör hon inte heller, stilen blir knappare och mer självsäkert effektiv för varje bok. På tidningen Kvällspressen är det sig också likt: kris och nedskärningar och en chefredaktör som vägrar låta sig imponeras av Annika Bengtzons instinkt för vad som sker bakom det som synes ske.

Nu går Liza Marklund vidare
och introducerar en ny huvudperson jämte Bengtzon. Radiopolisen Nina Hoffman är först på mordplatsen och dessutom väninna till den mördade polisens fru. Hon har egna frågor att ställa, vilket gör Livstid till en polisroman, Marklunds första. Den står sig i konkurrensen.
Framför allt är den välgörande fri från långa spaningsmöten, manlig klädfixering, väderbeskrivningar och grunda filosofiska utvikningar.
 I stället får vi noga researchad polisprocedur: slagningar i register, sökande på nätet, juridik och fängelserutiner. Några frågor (bland annat om upplösningen av villabranden) lämnas lite väl lättvindigt besvarade. Men överlag är det hög deckarklass på Livstid. Att Marklund skriver journalistiskt betyder inte att stilen är tunn. Tvärtom faktiskt. I det väl underbyggda  ligger kraft och koncentration. Och temperamentet finns ju där – privat i den smågalna skilsmässosvartsjukan men också bredare, i försvaret för våldsdrabbade kvinnor och i ömheten om barnen.
Jämte karaktär, intrig och språk behövs också detta för en bra deckare – de riktigt starka känslorna.

Ingegärd Waaranperä
kulturen@expressen.se

Ingegärd Waarenperä är kritiker i Dagens Nyheter.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag