Foto: Per-Anders Jörgensen
 Foto: Per-Anders Jörgensen

Livets musik

Publicerad
Uppdaterad
Stora delar av den svenska rockhistorien är otänkbara utan Lennart Persson. JAN GRADVALL flyger till New York med minnena av sin vän ringande i öronen.
Jag var 16 år när jag för första gången skrev brev till Lennart Persson. Jag hade läst hans artiklar i tidningen Larm och drömde om att lära mig lika mycket om musik.
Jag fick svar redan några dagar senare. I kuvertet fanns även ett C90-band.
Jag vet inte var det kassettbandet finns just nu – jag skriver detta på ett flygplan till New York – men jag har det kvar i en låda någonstans och jag spelade det så ofta att jag memorerat stora delar av låtlistan.
Vad Lennart gav mig var en musikalisk grundkurs med nedslag i hela 1900-talets musikhistoria.
Jag minns att Sly & The Family Stones version av ”Que sera, sera” var med på den där allra första Lennart-kassetten.
Så även ”Dusty skies” med Bob Wills & His Texas, ”John Henry” med Leadbelly och andra knastrande, magiska inspelningar med artister som jag som 16-åring aldrig hade hört talas om.
På samma C90-kassett fanns även ”Dark was the night – cold was the ground” med Blind Willie Johnson.
Det är denna låt jag vaknar upp med i huvudet 04.00 dagen efter att jag fått reda på att Lennart Persson gått bort i cancer.

För en månad sedan var Lennart helt frisk. Han gick till doktorn eftersom någon påpekade att han såg lite gul ut i hyn.
I fredags fick han beskedet att hans levercancer inte gick att operera. I måndags dog han.
Blind Willie Johnsons låt ”Dark was the night – cold was the ground” är en gospelhymn som handlar om Jesus sista timmar på korset.
Men i Blind Willie Johnsons inspelning från 1929 sjunger han inga riktiga ord, i stället hummar han bara till komp av sitt eget blödande gitarrspel.
Ändå förstår man exakt vad Blind Willie Johnson uttrycker. Jag har fortfarande inte hört en låt som förmedlar samma sorg och smärta.

Den 25 oktober 2005 gick den engelske radiolegenden John Peel bort i en hjärtattack.
Det var ett plötsligt dödsfall som orsakade chockvågor bland hans lyssnare. Det engelska musiklivet har fortfarande inte hämtat sig.
Rockband kommer och går, men ingen kunde ersätta John Peel.
Lennart Persson var Sveriges John Peel.
Lennart Persson var visserligen en skrivande journalist, inte en radiojournalist, men precis som John Peel fick han en roll som mentor åt inte bara en utan flera generationer av skivköpare, musikjournalister och inte minst musiker.
Det var inte bara jag som fick C90-band av Lennart Persson. Det går inte att tänka på svenska band som Problem, Wilmer X och Nomads utan att tänka på Lennart.
Förutom sitt outtröttliga skrivande om musik, där han hela tiden grävde sig djupare ned i musikhistorien, drev Lennart Persson under 30 år även Musik & Konst i Malmö, en av Sveriges två ledande skivaffärer för rockmusik. (Den andra är Pet Sounds i Stockholm som Lennart skrev en bok om innan han dog.)
Musik & Konst var missionshuset människor sökte sig till efter att ha blivit frälsta av hans predikningar.
”Dark was the night – cold was the ground.”
Blind Willie Johnsons hummande och gitarrspel är typexempel på den sortens 1920-talsblues som kommit att kallas för ”Betonia school”, med föregångare som Skip James och Jack Owens.
Jag hade själv ingen aning om det, men jag slog just upp det för att jag tror att Lennart hade vetat det.
Lennart var Yoda. Förutom sina kunskaper var de även ganska lika utseendemässigt och hade lika stort hjärta.
När vi startade projektet Feber – ett musikjournalistikens svar på Grymlings – var Lennart den enda outbytbara länken av oss fyra.
Jag, Mats Olsson och Andres Lokko var eniga om att vi skulle ta namnet Feber efter Lennart Perssons egen gamla tidning med samma namn.

När jag nu, sittande på rad 27 A i ett flygplan, inser att jag även kan stora delar av innehållet av papperstidningen Feber Nr 1 utantill – Lennart skrev om Scritti Politti! – kommer ljudet av den där hummande, bottenlösa sorgen igen.
Innan Lennart gick bort låg han i sjuksängen och gjorde sin sista låtlista. Han valde ut låtarna som skulle spelas på hans egen begravning.

JAN GRADVALL
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag