Amanda Svensson: "Det samlade partiet uppträder som en kollektiv författarhjärna, i gång med att skapa hjälten i sin tänkta revanschsaga."
Jakten på en ny ledare för Socialdemokraterna är ett riktigt skolboksexempel på hur man kan skapa en litterär karaktär. I veckan var partiets valberedning klar med insamlingen av önskemål från partidistrikten om hur den nya ledaren ska vara, allt för att beredningen sedan ska kunna upprätta en ”kravprofil”.
Det samlade partiet uppträder som en kollektiv författarhjärna, i gång med att skapa hjälten i sin tänkta revanschsaga.
Otaliga är de övningar som jag i skrivpedagogiska sammanhang ägnat mig åt – alla dessa lappar jag dragit ur hattar, alla memorybrickor och associationslekar – för att producera egensinniga karaktärer. I skrivhandböcker och på skrivarkurser vigs ofta ett betydande avsnitt åt just konsten att skapa en karaktär. Det är inte så konstigt. Förutom den abstrakta poesin och en och annan kollektivroman är nästan all modern litteratur centrerad kring en tydlig huvudperson.
Men vad kommer egentligen först, hjälten eller sagan? Vävs historien kring karaktären, eller skapas karaktären som ett nödvändigt resultat av den historia som ska berättas?
Om detta tvista de skrivande. Jag tänker att det finns två sorters skapandeprocesser: antingen kommer karaktären fram som ett spöke, liksom slumpartat, pockande på uppmärksamhet, eller så är den en ansiktslös idékonstruktion som under processen får allt skarpare konturer.
Skrivarskolans lappar ur hattar är ett exempel på den första metoden. Socialdemokraternas valprocess hör klart till den senare. För sagans grundförutsättningar och slut är här redan uppskissade i en prydlig disposition (det är uppenbart en fantasyroman):
En orolig tid råder. Efter århundraden av fred under folkkär socialdemokrati har slemmiga välfärdsnedrustare kravlat hela vägen in till Rosenbad. Så kommer den nya ledaren och därmed peripetin – partiet reser sig från botten, slänger borgarna i papperskorgarna och återinstiftar fred och ordning.
Liksom de flesta minnesvärda romankaraktärer har de flesta politiska figurer man minns haft kraften att själv forma sin berättelse. De har skrivit om historien, inte blivit skrivna för att passa in i den. Ingen valberedning i världen hade kunnat skaka fram Rosa Parks eller Aung San Suu Kyi från en ”kravprofil”. Men liksom vissa litterära genrer kräver att man följer konventioner när man skapar sin hjälte, kräver det organiserade politiska livet oftast detsamma.
Socialdemokraterna har tillsammans diktat ihop en karaktär som passar framgångssagan: ung, gärna kvinna, inte en del av truppen som ledde partiet till valnederlag. Nu gäller det bara att hitta ett namn och ett ansikte.
Har Socialdemokraterna någon som helst känsla för politikens poetik väljer de, som man säger, ett oskrivet blad. På det kan man ju som bekant skriva precis vad man vill.
BÄST JUST NU:
Sherlock, BBC-producerad miniserie på SVT. Sherlock Holmes och den digitala tidsåldern är förstås a match made in heaven. Seriestart på söndag.
