Aftonbladets Mikael Strömberg recenserar (8/1) en av de senaste årens mest omtalade böcker om hiphop, Jeff Changs Cant stop wont stop (nu på svenska) och ger sig genast på ett uppenbart hatobjekt: rap från medelklassen. "Se på svenske Petter. Pappa Torsten arkitekt och mamma Birgitta barnmorska. Trygge Petter Alexis. Smarte Petter med universitetspoäng i konsthistoria som skriver texter så att hans gamla svensklärarinna gråter: 'Du ska dö', 'ditt jävla CP', 'plädöbömömöh', 'de debila pissluffarna'. Citaten kommer självklart inte från raplåtar. De visar sig i stället härstamma från en av skribentens egna texter. Journalisten Axel Björklund googlade "plädöbömömöh" och fick upp Strömbergs recension av en annan bok om hiphop, Fredrik Strages Mikrofonkåt. Från den snart sex år gamla recensionen har Strömberg lånat långa stycken till sin nya text. Hiphop som hiphop, liksom. Aftonbladet tar in en rättelse, lika ignorant som ursprungstexten: "Citaten är samplade från en uppsjö texter för att belysa något av hiphopens uttryckssätt". I en mailkonversation med Björklund (återgiven på DN-journalisten Märsta Myrsteners blogg), förklarar Strömberg att han inte behöver lära sig mer om svensk rap: "Och du behöver inte (Strömbergs fetning) introducera Fattaru, Snook och de andra. Den musiken hör jag varje dag från min äldsta dotters rum." Den formen av research är nästan i paritet med Strömbergs förmåga att förvandla rösterna i sitt huvud till citat. Svenska kulturskribenter recenserar fortfarande hiphop med sina egna fördomar och vad som sipprar genom väggen från dotterns rum som enda underlag.