Lisa Bjurwald och Maria Blomquist / God dag kampsyster!

Publicerad
Uppdaterad
Den högerextrema rörelsens kvinnor försvinner ofta bland bruna skjortor och stöveltramp. Dilsa Demirbag-Sten läser ett reportage som är lika omistligt som ämnet är outforskat.
Bilden av kvinnor som påhäng till de mer aggressiva och dominerande männen inom högerextremismen är väletablerad. I God dag kampsyster! har journalisterna Lisa Bjurwald och Maria Blomquist samlat ett omfattande material om de nynazistiska partiernas och organisationernas ideologiska syn på kvinnor och deras roll i kampen. Författarna har lång erfarenhet av att kartlägga extremister, bland annat från den antirasistiska tidskriften Expo och DN:s ledarsidor.
De kvinnliga nazisterna avfärdas alltför ofta som ett ”mjukt” inslag i en annars hård och mörk mansdominerad värld. I politiska rörelser med ett aggressivt ansikte försvinner kvinnorna ännu mer än i samhället utanför. Ramarna är hårdare.
Precis som i många andra ljusskygga ideologier med maktambitioner ses kvinnorna i nazirörelsen framför allt som avelskossor. Ett återkommande tema är modersfiguren som ska föda ”rena” barn till rörelsen men hållas borta från ledande positioner. Kvinnor som ”besudlas” genom beblandning med de utpekade fienderna ses som den värsta sortens avskum. Att kontrollera kvinnans kropp är detsamma som att styra demografin och därför avgörande för totalitära rörelser som vill styra landet eller världen. Det är lätt att se parallellerna till de mest ortodoxa religiösa grupperna.
Förbud mot preventivmedel och belöningar till de kvinnor som födde ett stort antal ”ariska” barn var några av de reformer Hitler genomförde för att kontrollera den demografiska utvecklingen. När kvinnor bereds plats i maktsfären är det som kosmetisk manifestation. Bilden av tusentals kvinnor i svarta hijaber som lojalt skriker hyllningar till ayatollorna passerar framför mina ögon.

Blomquists och Bjurwalds bok vävs ihop av statistik, analyser och historiska fakta som får mening och ett mänskligt ansikte i samtalen med kvinnliga före detta nazister. De berättar – ofta välformulerat – om sin syn på sin roll i kampen och hur det är att leva med erfarenheterna från tiden i nazirörelsen.
Dåliga erfarenheter av invandrarkillar är ett återkommande tema – något som utnyttjas hänsynslöst av såväl Sverigedemokraterna som de hårdföra och uttalade nazisterna. Kvinnorna söker sig till en ideologi om ger förklaringar och till kamrater som ser det som få vuxna i deras omgivning verka kunna hantera.
Men alla sektliknande organisationer har som mål att avprogrammera individen för att kunna forma soldater och tjänare för sina ”höga” syften. Så även de nynazistiska rörelserna. Splittringar och nya fraktioner är mer regel än undantag.
En ständig tävlan om vilka som står för den ”rätta” tolkningen bäddar för interna motsättningar och splittring. Även här är likheten mellan nazistiska och islamistiska hemsidor slående. Känslan att av att befinna sig på ett slagfält är fonden för samtalen.

Det är svårt att leva upp till kraven inom en organisation som får näring ur hat och bygger på konspirationer om judisk överhet och andra hjärnspöken. Men det är ännu svårare att hoppa av. Låg utbildning och arbetslöshet begränsar kvinnornas handlingsutrymme och många upplever brytningen som traumatiserande. De flesta tappar kontakten helt med gamla vänner.
God dag kampsyster! är en väckarklocka för alla som tror att det mjukare och mer ädla könet inte är ett hot. Mot bakgrund av de krafter som tar ett allt starkare grepp över både Sverige och resten av Europa är det en omistlig bok.
Dilsa Demirbag-Sten
Dilsa Demirbag-Sten
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag