Minderåriga migranter som omkommit utanför Lampedusa. Foto: Luca Bruno
Minderåriga migranter som omkommit utanför Lampedusa. Foto: Luca Bruno

Lidandets ansikten

Publicerad

Anders Mildner förändras efter ett djupt humanistiskt reportage.

Plötsligt blev de så påtagliga. Tiggarna med sina pappmuggar, sina slitna kläder, sina kalla kroppar. Plötsligt blev också vårt eget beteende så tydligt: hur vi kämpar med oss själva när vi hastar förbi dem som inget har. Hur vi försöker lära oss att nonchalera utan att vara nonchalanta. Och hur det inte känns särskilt bra i magen.

När uppstår egentligen ansvar?

Det är den bärande frågan i David Qviströms reportagebok om migranter, som tar med läsaren på en omtumlande resa - från den högsta politiska toppen, där visioner för en europeisk migrationspolitik ritas upp, till de mest trasiga människorna längst nere på botten.

Mellan 1,9 och 3,8 miljoner lever utan tillstånd i Europa. Många fler försöker ta sig in. Och överallt, både utanför gränserna och innanför, är det förfärliga liv som tvingas levas.

 

"I elva år har jag rapporterat om flyktingar och migranter nu", skriver Qviström i det inledande reportaget från Lampedusa, där över 600 båtflyktingar dog i oktober 2013. "Jag är inte samma person i dag som när jag började." En av bokens stora förtjänster - och de är för övrigt många - är att man förändras även som läsare efter de lite mer än 400 sidorna.

David Qviström.Foto: Sofia Runarsdotter
På ett sätt är det en klassisk reportagebok. Qviström rapporterar kunnigt, medkännande och problematiserande från Libanon, Ukraina, Frankrike, Jordanien, Italien och Kosovo. Det är en bok om ett Sverige i förvandling, om invandringspolitikens baksida och skuggsamhällets framväxt, men också en bok om Tobias Billström - som vi får följa från det han gör entré i en hawaiiskjorta och bleka ben på Almedalen 2006, till dess att åren gått, politiken har svängt om från asyl- till arbetskraftsinvandring och han blivit ålderman i ministerrådet i EU.

Men det är också - i slutändan - en bok om Qviström själv. För vad är egentligen hans ärende? Något av det mest befriande med "Nyttiga människor" är att Qviström inte värjer sig för att bråka med sina egna känslor och med journalistrollen, som ställer krav på yrkesmässig saklighet. Vilket naturligtvis bara är möjligt till en viss gräns.

 

"Jag vet mycket väl att ett bra reportage inte ska ha reportern som subjekt, utan skildra verkligheten så nyktert och neutralt som möjligt", skriver han från ett vidrigt flyktingläger i Mauretanien, där läkarna lindar de utmärglade barnens händer med gasbindor för att de inte ska slita bort sina sondmatningsslangar.

"Det är bara det, att när jag ser dessa fågelbarn med lindade händer bottnar jag inte längre. Mitt försök att beskriva fattigdomen här lyckas mig inte, för jag saknar egna referenspunkter - och så blir jag själv en aktör i den berättelse som ändå återstår: den om den välmåendes gigantiska avstånd till sjukhustälten i M'bere."

Ja, när uppstår egentligen ansvar? "Nyttiga människor" är en djupt humanistisk bok som ständigt brottas med sig själv och som aldrig erbjuder några enkla svar. Lita på att den kommer att få dig att känna.

Anders Mildner
Anders Mildner

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag