En ny PISA-rapport pekar på sjunkande kunskaper i matematik och naturvetenskapliga ämnen bland svenska femtonåringar. Skolverket hävdar att allt är som det ska, medan enskilda politiker talar om "katastrof i skolan". Lars Leijonborg går så långt att han vill införa nationella prov i grundskolan, trots att de redan finns. Vad ska man då? Sanningen är nog att det inte finns en enda verklighet. Den allt överskuggande tendensen sedan den senaste läroplanen infördes 1994 är att de duktiga eleverna blir duktigare och de mindre duktiga eleverna mindre duktiga. Troligtvis har skillnaden i kunskapsnivåer mellan elever varit större än idag och det är en omständighet som med lätthet kan härledas till läroplanens mål. Det fria kunskapssökandet och individualiserad undervisning leder till just detta, och gynnar de duktiga eleverna. PISA-studien är ändå intressant ur en annan synvinkel. De länder som ligger före Sverige är bl.a. Finland, Kanada och Nya Zeeland, vilka alla har det gemensamma att de har en genomtänkt strategi och väl tilltagen timplan för modersmålet. Språket är nyckeln till skolans värld, men också till samhället utanför. Samtidigt, och det får man inte heller glömma, har dessa länder osedvanligt homogena länder både vad beträffar kultur och befolkning. Det är förstås lättare att undervisa i modersmålet och nå goda resultat om alla har finska eller engelska som hemspråk. I en svensk, eller för den delen tysk skolklass, kan 30 elever ha upp till 15 olika modersmål. Vad det får för konsekvenser för undervisningen och elevernas skolresultat i fyrkantigt mätbara termer är inte så svårt att räkna ut. Därför bör man ta undersökningar som PISA på allvar, men man får inte glömma att dra rätt slutsatser av dem.