Med knapp nöd räddade Pärlfiskarna Folkoperan från ruinens brant genom att dra till sig både ordinarie publik och alla som suckade efter Jussi Björling och Rober Merrill. Med till dödsförakt gränsande djärvhet presenterar nu vd Mira Bartov ett ytterligt obekant verk av Kurt Weill, ett namn som i alla fall borgar för bra melodier.
Men nu är inte Silversjön något musikteaterstycke utan fastmer ett sångspel till en inte helt inspirerad text av Georg Kaiser. Ett antal äkta pärlor visar sig vara uppträdda på tunn tråd med långa pratiga mellanrum.
Handlingen får mig att associera en smula till A clockwork orange, om än drygt 30 år i förväg. Den ene trängtar till försoning, den andre ruvar på hämnd. Skurkar däremellan handlar på skurkars vis för egen vinning.

Regissören Oskaras Korsunovas inriktar sig främst på talteatern och lämnar ibland musiken i sticket. Det är synd att Torkel Peterssons akrobatiska talanger får stjäla fokus från Daniel Franks frätande intensiva hämndaria. Men det är typiskt att den med största sångliga erfarenheten, Ulrika Tenstam, även svarar för den bästa überteatrala replikföringen. Lik en Morticia Addams eller fru Blücher, hon som får hästarna att rygga i Det våras för Frankenstein, låter hon texten passera alla gränser och komma ut på andra sidan i nästan trovärdigt skick. Till den identifikationen har Petersson ännu åtskilliga föreställningar kvar.

Egentligen borde man inte recensera premiärer. Orkestern under Joakim Unander, denna gång placerad i fonden, lät alltför ofta oprecis och saknade ännu det rätta trycket och gunget i kabarétonfallen.
Men Peter Lundquists scenografi med sina trappor, stegar och balkonger som lätt lät sig ses som slottsinteriörer var det elegantaste jag skådat på Folkoperan på många år. Och nycklarnas dödsdans i sex projektionsfönster var rent genial.
Jag förstår inte riktigt vad man ville ha sagt, varför den stackars Olim skulle få så många löjeväckande drag à la parodi på Hamlet och varför det skulle alluderas på Chaplins bröddans i Guldfeber men med bananer i stället. Misstanken växer mig allt starkare att man med skilda gags velat överskyla pjäsens torftighet. Silversjön är där man kan gå på vattnet. Försöka duger.