"Litterära förebilder är en efterhandskonstruktion"
Det kanske finns en poäng med att jag råkat hamna i Hallunda i stället för Årsta torg. Jag ska träffa poeten och arkitekten Lars Mikael Raattamaa; han har valt ut ett mysigt funkisfik i Årsta där han bor.
Jag missar hållplatsen, hamnar åt helskotta fel med motorvägsbussen och tvingas kapitulera. Konstaterar att jag befinner mig i en satellitförort, dominerad av en jätteshoppinggalleria med samma utbud och butiker som överallt i landet.
Jag går in i gallerian och funderar på vad Raattamaa i tidigare intervjuer sagt om stadsplanering och decentralisering – sprawling – som en arkitekturens demokratisering. En tankefigur som han tar med sig i sitt skrivande genom ett uppror mot språklig konsensus och författarens auktoritet. Läsaren bjuds in att bidra med sina erfarenheter och tolkningar, liksom den sprawlande staden som skapar nya centrum och kontaktpunkter utanför den ursprungliga stadskärnan.
Efter en stunds vandrande får jag äntligen kontakt med Lars Mikael Raattamaa på telefon. Han föreslår helt lugnt att jag tar t-banan till Liljeholmen, som visserligen är ”en hårdare miljö än 50-talsförorten Årsta”, så tar vi intervjun där.
En halvtimme senare möts vi upp i det delvis nybyggda Liljeholmens centrum, vars utformning han bedömer helt oförarglig och ganska ointressant.
Raattamaa är en av 90-talistgenerationens författare som en självklar referens i det litterära fältet. Hans respektlösa förhållningssätt till språkliga konventioner och inte minst författarrollen i sig har fått stå som representant för en idétradition i litterära debatter och har öppnat vägar för yngre poesi. Man kan se det hos språk- och formutmanare som Anna Hallberg, Martin Högström, Kajsa Sundin och Ida Börjel.
Jag frågar vad han själv läste som ung och vad bra litteratur betyder för det egna skrivandet.
– Litterära förebilder är en efterhandskonstruktion, man minns fel – det är väl som med minnet i allmänhet. I min bok Politiskt våld listar jag litterära förebilder. Det finns sådana som har betytt mycket men försvinner. Min största omläsningschock var Stig Dagerman som jag tyckte mycket om som ung. Han skriver så dåligt att det är genant.
I sin bok Svensk dikt har Lars Mikael Raattamaa valt ut en antal dikter ur svensk litteraturhistoria, och skrivit om dem på nytt. Den kom ut i samband med förra årets stora kanondebatt, och lästes följaktligen i skenet av den. Raattamaa beklagar detta.
– För mig är Svensk dikt en ytterst privat bok. Jag var i ett läge där jag höll på att tappa skrivandet. Det hade varit roligt om någon hade kunnat gissa det privata i den. Jag gick tillbaka till dikter jag har läst för att hitta tillbaka till mitt eget skrivande. Inte bara dikter jag tyckt om, även sådant jag ogillat.
Raattamaa berättar att han läste samtidslitteratur väldigt intensivt under 80-talet, och har kommit in i en liknande läsperiod nu.
– Det kändes som att det inte hände så mycket under 90-talet. Den litteratur som kommer ut nu är rolig, vågad och lekfull, inte i motsats till allvar – alla är allvarliga. Under 80-talet var litteraturen hårt hållen, mer filosofisk och intellektuell. Nu är allt möjligt. Man prövar på ett punkigt sätt. Just nu finns otroligt mycket bra poesi, till exempel Catharina Gripenberg, Aase Berg, Birgitta Lillpers och Eva Kristina Olsson. Och Annika Korpis roman Hevonen häst är fantastisk. I den finns det inga transportsträckor som i andra romaner. Jag har tänkt mig att jag vill uppföra romanen på en fullsatt stadion till exempel i Korea, där alla reciterar texten – det spelar ingen roll om de förstår språket eller inte. Alla lär sig romanen utantill och skanderar.
Lars Mikael Raattamaa kombinerar dreadlocks med sober granitgrå kavaj som avslöjar den formmedvetna arkitekten. Han har nyligen besökt en förort till Lyon där det finns en hel stadsdel ritad av stjärnarkitekten Le Corbusier, där äntligen den planerade kyrkan har uppförts efter att projektet har legat nere en tid. Själv har arkitektkontoret där han jobbar fått i uppdrag att rita en hel stadsdel i Sofia i Bulgarien, med köpcentrum och allt.
I litteraturen är han just nu intresserad av kollektivt skapande. Klart det finns beröringspunkter med arkitekturens sprawling i det.
– Allt skrivande är egentligen kollektivt. Man kan se det på en generation författare, det är bra om man synliggör de här kollektiva sammanhangen. Förändringen av dem innebär en förändring av litteraturen. Inom konsten gör man upp med klichén av den ensamme skaparen instängd i sin ateljé med basker och en baguette under armen.
– Nu kanske den nya konstnärsförebilden är egenföretagaren, det får man göra upp med sen.
Jag undrar hur Raattamaas formella makt ser ut i det litterära fältet. Han talar om att han inte sitter med i någon stipendiestiftelse eller priskommitté. Han har dessutom avsagt sig redaktionellt ansvar i ett par litterära tidskrifter där han ingått.
– Jag har svårt att identifiera mig med den litterära positionen. Min mor har nog präglat mig med sin skepsis. ”Man ska skaffa sig ett riktigt yrke”. Det går inte att leva på litteraturen. Man kan göra det i kortare perioder på stipendie- eller prispengar.
Raattamaa berättar att skrivandet för honom innebär att börja om varje gång. Han kan inte gå på rutin, utan måste komma på hur man gör på nytt och på nytt. Att uppfinna hjulet på nytt är en bra drift i både konst och arkitektur, det är riskabelt att upprepa sig, man stagnerar då. En viktig del i det är att gå tillbaka till det skrivna. Ett avstamp för något nytt.
Jag frågar hur kontakten med poeter ur den egna generationen ser ut.
– Det roligaste beröm jag fått är av poeten Johan Jönson. Vi befann oss på en fest och hade aldrig träffats förut. Han var lite berusad och kom fram till mig och sa: ”Jag har injicerat Helgonlegenderna”. Jag förstod att det var beröm, men jag blev mest rädd.
BÖCKER
Ur krakars gäld, Agora, 1989
Glädjens krig i allt och i allt det ljusa, Albert Bonniers Förlag 1993
Ingenting annat (materia), Albert Bonniers Förlag 1996
Helgonlegenderna:väv, Albert Bonniers Förlag 2000
Politiskt våld, OEI editör, 2003
Målarbok [TILLSAMMANS], Tensta konsthall, 2005
Svensk dikt, sprawl IV, Modernista 2006
Brott mot mänskligheten/spelet, sprawlV, Modernista 2007 (kommande)
UTMÄRKELSER
Stig Carlson-priset 1997
De Nios Vinterpris 2000
Sveriges Radios Lyrikpris 2001
Guldprinsen 2001
Aftonbladets litteraturpris 2003
Bernspriset 2004
