PRESSFRIHETENS DAG
Länge har det varit ett fall med obesvarade frågor. Ingen har vetat hur tillvaron ser ut för Dawit Isaak i diktaturens Eritrea. Ingen har vetat att grymheten saknar gräns i regimens hemliga fängelser.
Nu vet vi.
För första gången framträder ett ögonvittne - för första gången kan vi ställa frågor direkt till en person som sett och hört. De senaste åren har han nära nog dagligen mött Sveriges ende samvetsfånge.
Han heter Eyob Bahta Habtemariam och är avhoppad fångvaktare från det hemliga fängelset Eiraeiro. Tillsammans med Expressens och TV8:s reportageteam har jag just träffat honom i Addis Abeba - en bräcklig fristad eftersom han lever under dödshot.
När vi intervjuar Eyob skyddas han av den etiopiska säkerhetstjänsten. Ett stort antal livvakter är utposterade kring huset där vi möts, den eritreanska diktaturens tentakler sträcker sig även till Etiopien. Jag hör hans ohyggliga berättelse och inser att livvakterna behövs. Tydligare än någon annan blottlägger Eyob Bahta Habtemariam den eritreanska regimens grymhet mot oskyldiga människor.
Beskrivningen av tillvaron i Eiraeiro är en lika dyster som svårbegriplig exposé över systematisk ondska. Tillvaron i fängelset är avhumaniserad, individer är förvandlade till värdelösa objekt, alla former av mänsklig kontakt är förbjuden.
Dawit Isaak befinner sig i Eritreas högst säkerhetsklassade fängelse, inte för att avtjäna ett straff och sedan friges, utan för att brytas ned, drivas till vansinne och långsamt avlivas. Av 35 politiska fångar som hittills förts in i det fasansfulla systemet har 15 dött - tre av dem genom att ta sina liv. Eyob Bahta Habtemariam varnar för att även Dawit Isaak kan drivas till självmord.
Det är en tunn, något tillbakadragen men ändå övertygande 35-årig man som sitter framför mig i intervjustolen - det han förmedlar är de mest utförliga uppgifterna som framkommit sedan Dawit Isaak fängslades.
Inga möten, inga diplomatiska framstötar, inga promemorior har besvarat så många frågor som den avhoppade fångvaktaren.
Själv har jag följt Dawit Isaak-fallet under flera år, nu känns det som att betydelsen av vittnesmålet är svår att överskatta - ändå har det svenska utrikesdepartementets företrädare ännu inte stämt träff med Eyob. De diplomater som brukar förklara att Dawit Isaak-fallet har högsta prioritet lyser med sin frånvaro i Addis Abeba.
UD-tjänstemännen borde ta sig dit. Dawit Isaaks dagar är räknade om inget radikalt händer i relationerna med den eritreanska regimen.
Nu vet vi.
LARS ADAKTUSSON
