Mårten Schultz: I stället för att försvara rätten till anonymitet har journalisterna i Kepler-affären intagit inkvisitionens roll.
Vem som är författaren bakom pseudonymen Lars Kepler har diskuterats livligt under sommaren. Efter en ovanlig grävarinsats i kvälls-pressen har de ”riktiga” författarna bakom boken snabbt kunnat avslöjas. Tyvärr, får man säga.
Kepler-historien visar nämligen att kulturjournalister har ett avigt förhållande till anonymitetstanken över huvud taget.
De flesta journalister har en grundmurad förståelse för att informationslämnare kan vilja vara anonyma – och inser också att anonymitetsönskemål förtjänar att skyddas.
Det kan finnas tusen anledningar till att vilja ge ut en text anonymt. Kanske vill författarna bakom Kepler inte förknippas med sin bok av okänd anledning, kanske upplever de att boken kan medföra obehag för dem, kanske tycker de att det bara är roligt att skriva under ett nytt namn.
Alla dessa anledningar är legitima. Det viktiga är att valet att vara anonym inte kan tillhöra någon annan än författaren. En självklarhet i svensk tryckfrihetstradition, kan man tycka.
Men så ser man det tydligen inte på kulturredaktionerna.
I stället för att försvara rätten till anonymitet så har journalisterna i Kepler-affären intagit inkvisitionens roll.
Aftonbladet genomförde tillsammans med sina läsare en regelrätt undersökning för att avslöja hemligheten bakom pseudonymen. Kulturchefen Åsa Linderborg har tidigare ondgjort sig över att förlaget frågat om tidningen ville intervjua Kepler ”anonymt”. Frågan i sig var ett ”tallande på kritikerns integritet”, tyckte Linderborg. Men det tycks som att det är anonymiteten i sig som stört.
Efter en kampanj lyckades tidningen också röka ut författarna. Stolt beskrivs hur grävandet gick till och hur journalisterna därefter försökte klämma ur författarna ett erkännande.
Så kan en tidning gå till väga om man vill avslöja författare som valt anonymiteten. Andra kulturjournalister ser inte heller något problem. Denna tidnings Björn Wiman applåderar tilltaget: ”Heder åt det gedigna indicie-arbetet på
Aftonbladet”, skriver Wiman.
”Heder”? Själv har jag svårt att se någon heder i journalister som försöker röka ut och avslöja skriftställare som vill vara anonyma.
Mårten Schultz
kulturen@expressen.se
Mårten Schultz är jurist.