Systrar? Tiina Rosenberg och Gudrun Schyman. Foto: Suvad Mrkonjic
Systrar? Tiina Rosenberg och Gudrun Schyman. Foto: Suvad Mrkonjic

Kvinnors list

Publicerad

Per Wirtén ser hur äldre feministiska tänkare studsar mot samtidsdebatten.

En sommarkväll 1903 introducerade Frida Stéenhoff ett nytt begrepp för svensk idé-politik: feminismen. Det markerade kvinnorörelsens "modärnare stadium" och skulle nu ersätta "föråldrade ståndpunkter", förklarade hon för en fullsatt mötes-lokal i sin hemstad Sundsvall.

En lokalreporter noterade den blandade publiken. Där satt både damer från överklassen och ett "ej obetydligt antal arbeterskor". Stéenhoff tillhörde tidens radikaler och hennes angrepp riktades både mot kvinnorörelsen och mot manssamhället. Resten av sommaren plockade hon hatpost ur brevlådan.

 

109 år senare har hennes ord kvar sin skärpa. Feminismen var inte en rörelse för tröst, men för kritiskt ifrågasättande: "Från att ha varit en kvinnornas strid mot männen är den nu en strid med männen mot andra kvinnor och män. Den är icke längre en strid mellan kön. Icke heller mellan klasser. Den är en strid mellan själar." Hon var kanske optimist. Man känner hur hon berusades av sina egna ord – av feminismens idé om en annan samhällsordning, en där könen undanröjts som maktmedel.

När hennes föredrag publicerades i pamfletten Feminismens moral blev hon uppläxad av den mer konservativa kvinnorörelsen. De menade att hon hade förläst sig på världsfrånvänd fransk filosofi.

Det var sexpolitiken som delade kvinnorörelsen. Frida Stéenhoff och Ellen Key tillhörde de utmanande och normkritiska. Människor måste få leva efter eget omdöme och moralen relativiseras.

"Kärleken blir således allt mer en människans ensak, barnen däremot allt mer en samhällets lifssak", skrev Key samma år som Stéenhoff presenterade feminismen. Uppfattades det som ett samordnat försök att fälla den egna rörelsens begränsningar?

Det är underbart att läsa deras gamla texter. I Sverige har idépolitiska klassiker låg status. Ingen använder dem. Jag fattar inte varför. Att börja upptäcktsresan med nya antologin Könspolitiska nyckeltexter I är att hamna mitt i den svenska kulturradikalismens starkaste, och mest särpräglat sammansatta, linje: Fredrika Bremer, Ellen Key och Elin Wägner.

 

Jag växlar mellan antologins klassiker och senaste numret av feministiska Bang. Effekten är omedelbar. Där skriver Tiina Rosenberg lika angeläget som vanligt. Nu en kritisk, lite melankolisk, utvärdering av den queerfeministiska stormningen av kvinnorörelsens barrikader.

Plötsligt hör jag debattens långa ekon, bullret från uppbrott och gräl. Frida Stéenhoff och Tiina Rosenberg faller ivrigt varandra i talet. De ville samma saker och utlöste liknande reaktioner. Hela det polemiska temablocket "Lägesrapport" i nya Bang får mäktigare klang när det studsar mellan antologins nästan glömda strider. Bråkets betydelse understryks. Kritiken ska alltid gå före solidariteten.

Redan Key och Stéenhoff identifierade sexnormer och familjemakt som kärnfrågor. Det fanns inget säkrare sätt att bli feminist än att studera äktenskapets idé, skrev de. Stéenhoff efterlyste en intersexuell moral.

Nu är stridslinjerna andra, men frågorna lika explosiva. Läs Nasim Aghili i Bang. Hon står beredd att upprepa stormningen: "Jag ger feminismen ett år till."


 

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag