(Fritt efter Upp 12:1-6)
Ett stort tecken visade sig i himlen: En kvinna som satt på mängder av stolar och hade en tidning under sina fötter och en annan tidning över sitt huvud och ett finger i en tredje och ytterligare ett finger i en fjärde.
Hon var havande med en idé och ropade i barnsnöd och födslovånda om vikande upplagor och papperstidningens död. Och ett blodregn närmade sig den södra kusten. Och vilddjuren dog i människornas hägn och tamdjuren slets itu i vargarnas gap.
Ett annat tecken visade sig också i himlen: en stor drake med fyra huvuden och en och samma kropp, vilken genomströmmades av ett och samma blod. Hans stjärt drog med sig en tredjedel av mediehimlens stjärnor och han kastade ut dem i kylan där de fräsande slocknade i polarisarnas smältvatten.
Och draken stod framför kvinnan som skulle föda fram sitt foster och skänka det friskt blod med synergieffekternas och mångfaldsbesparingarnas syre.
Och hon födde fram sitt foster med stor smärta, såsom är kvinnans lott på jorden, och fostret blev upplyft till Gud och de exekutiva änglarna i hans direktionsrum. Och änglarna lade sina pannor i djupa veck och bepansrade sig bakom sjuglasfönster, utanför vilka tusen behornade murvlar ylade i natten.
Kvinnan flydde ut i öknen där hon hade ett avtal om en plats som Gud berett åt henne så att hon fick sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.
Och cirka 140 tecken visade sig nu i himlen och twittrade: "De har makten att stänga servrarna så att det inte syns att det regnar blod under de dagar vi protesterar."
Och ytterligare omkring 140 tecken retweetade: "De har makt att förvandla vatten till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill."