I morgon kväll visar TV4 Fakta en dokumentär om så kallad onyttig högskoleutbildning. MarieLouise Samuelsson ser ett populistiskt beställningsarbete av Svenskt Näringsliv.
Vad får vi för pengarna? Den frågan ställer Martin Borgs i Utbildningsfabriken - en dokumentär om resursslöseriet på Sveriges universitet och högskolor som visas i TV4 Fakta i morgon. Svenskt Näringsliv har finansierat, det här är helt enkelt filmversionen av den sönderkritiserade SN-rapporten om de så kallade hobbykurserna. Borgs åker på högskoleturné och skjuter på sittande fåglar, han hittar kurser i golf, pilates, orkidéodling och annat vars vetenskapliga grund kan ifrågasättas.
Och "vi" som ska få något för de 23 miljarder som högre utbildning kostar varje år, är förstås "skattebetalarna", som anses ha rätt att förvänta sig "nytta".
Det är verkligen inte bara Svenskt Näringsliv som ömmar för detta, LO skulle ha gjort ungefär samma rulle. Från höger och vänster haglar "inspel" som kräver att forskning ska resultera i något säljbart och att högre utbildning ska göra studenter "anställningsbara".
Man kan notera att nytto-lobbyismen i sig alstrar sysselsättning. Varje vecka arrangeras seminarier och konferenser där, apropå hur skattemedel används, statligt avlönade företrädare för utbildnings- och forskningssektorn samlas och är lika eniga om nyttan av nytta som de var på förra seminariet. De trosvissa konferensteserna skulle knappast hålla för vetenskaplig granskning, de är snarare managementbesvärjelser än evidensbaserade utsagor.
Borgs pamflett är ingen fördjupning, även om filmen är välkommen som avvikelse i ett medieutbud som struntar i högre utbildning. Nyligen publicerade Fokus en sju sidor lång porträttintervju av Jan Björklund där den i övrigt initierade skribenten Torbjörn Nilsson skrev massor om "skolan", men inte ens nämnde att Björklund också har ansvar för högre utbildning och forskning.
Björklund medverkar i Martin Borgs film, liksom Nils Karlson, vd för Näringslivets forskningsinstitut Ratio. Karlson beskriver svenska universitet och högskolor som planekonomiska, "ett återstående sovjetsystem" som bygger på kvantitet.
Karlson vill ha studieavgifter, som "tydliggör investeringsperspektivet". Björklund invänder att studieavgifter är orättvisa, Borgs frågar då om det "inte också är orättvist att vissa läser på andras (skattebetalarnas) bekostnad, utan att det ger resultat".
Frågan är tanklöst populistisk. Ett system som enbart levererade det som är anställningsbart och säljbart skulle sabotera fri forskning och därmed den vetenskapliga grund som också Borgs anser att all utbildning måste vila på.
Och om nyttomaffian får sin vilja fram är det lika bra att Sverige slutar medfinansiera CERN-laboratoriet och LHC-acceleratorn där forskare i åratal har letat efter Higgs partikel, den som man inte ens vet om den finns. Vilket är ett alldeles underbart exempel på fritt kunskapssökande och på att forskning måste ske på lång sikt och utan resultatgaranti.
Men Svenskt Näringsliv skulle aldrig drömma om att ifrågasätta "skattebetalarnas" nytta av partikelfysik. Nyttojakten är inte bara populistisk, den är också inkonsekvent och inställsamt statusmedveten. Vilket gör det lättare att kräva valuta för pengarna av en liten högskola än av exempelvis mångmiljoninvesteringarna i "supermikroskopet" ESS i Lund.
