HYBRIDKULTUR. I svenska modeskaparen Birgitta Bjerkes virkade överkast går hippierörelsens symboler igen i mer söndersprängd form. Birgitta Bjerke, "Pioneer", ca. 1972-1973. Foto: RANDY DODSON / FINE ARTS MUSEUMS OF SAN FRANCISHYBRIDKULTUR. I svenska modeskaparen Birgitta Bjerkes virkade överkast går hippierörelsens symboler igen i mer söndersprängd form. Birgitta Bjerke, "Pioneer", ca. 1972-1973. Foto: RANDY DODSON / FINE ARTS MUSEUMS OF SAN FRANCIS
HYBRIDKULTUR. I svenska modeskaparen Birgitta Bjerkes virkade överkast går hippierörelsens symboler igen i mer söndersprängd form. Birgitta Bjerke, "Pioneer", ca. 1972-1973.  Foto: RANDY DODSON / FINE ARTS MUSEUMS OF SAN FRANCIS
Foto: RANDY DODSON / FINE ARTS MUSEUMS OF SAN FRANCISFoto: RANDY DODSON / FINE ARTS MUSEUMS OF SAN FRANCIS
 Foto: RANDY DODSON / FINE ARTS MUSEUMS OF SAN FRANCIS
Affischkonsten och kläderna i fokus. Victor Moscoso, "Pablo Ferro film advertisement", 1967. Foto: / ©2016 Fine Arts Museums of San FranciscoAffischkonsten och kläderna i fokus. Victor Moscoso, "Pablo Ferro film advertisement", 1967. Foto: / ©2016 Fine Arts Museums of San Francisco
Affischkonsten och kläderna i fokus. Victor Moscoso, "Pablo Ferro film advertisement", 1967.  Foto: / ©2016 Fine Arts Museums of San Francisco

Kulturell explosion som fortfarande påverkar

Publicerad

Kärlekssommaren 1967 har präglat västvärlden i ett halvt sekel.

Ulf Olsson återvänder till hippiekulturens hemstad San Francisco.

I San Francisco firas femtioårsminnet av ”The Summer of Love”: utställningar, seminarier, konserter, rundvandringar. I hotellbaren kan man dricka ”Purple Daze”– en cocktail namngiven efter Jimi Hendrix och gjord på gin, absint, björnbär och annat. Eller kanske hellre en ”White Rabbit”, döpt efter Jefferson Airplanes hitlåt om en påtänd Alice i underlandet?

 

LÄS MER: Elegi över en hippie 

 

Kärlekssommaren skulle vara fulländningen av hippierörelsens framgångssaga – men blev nog snarare början till slutet. San Francisco invaderades av hundra tusen nyfikna ungdomar, lockade av medierapporterna om sex, droger och rockmusik. Men staden – mindre än Stockholm - klarade inte trycket av invasionen, och de som ursprungligen byggt upp gemenskapen och kulturen flyttade ut, bort från kommersialiseringen och masskulturen, bort också från de tunga droger som tog över scenen.

Sexualiteten i skymundan

En knutpunkt var Golden Gate Park. De kända rockbanden, då ännu okända för världen men lokalt förankrade som rörelsens budbärare, spelade där otaliga gånger, gratis och till förmån för olika ändamål. Där ligger också det förnämliga de Young-museet som naturligtvis är värd för sommarens största utställning om kärlekssommaren, med fokus på affischkonsten och kläderna. Tyvärr faller alltför mycket utanför. Var är sexualiteten? Serietidningarna? Marijuana-piporna? Maten?

Att gå in på utställningen är ändå att gå in i en färgexplosion: det handlar om en oöverträffat kreativ kultur. Den lever en kort, koncentrerad tid, men fortsätter än i dag att sätta spår. Och det är en hybridkultur. Modeskaparna fångar upp både cowboykläder och senviktorianska klänningar och formar dem till något annat.

Birgitta Bjerkes överkast

Där finns svenska Birgitta Bjerkes fantastiska virkade överkast, där några av hippierörelsens symboler går igen men i en söndersprängd form. Den förvrängningen av det synliga var återkommande i hippiekulturen, och allra mest slående i affischkonsten. Ibland närmast omöjliga att läsa blir i stället affischernas färger till signaler att fånga upp. Victor Moscoso är den kanske radikalaste av dessa konstnärer. Han reducerar färgschemat till intensivt rött och blått, samtidigt som texten skrivs in i färgerna och blir nästan osynlig – men dem det berörde visste nog ändå var konserten ägde rum. Kanske kunde de läsa även den omöjligaste skrift? Också affischkonstnärerna använder vad de hittar. Ett skelett hämtat ur en utgåva av Omar Khayyams ”Rubaiyat” blir till återkommande symbol för rockbandet Grateful Dead. Både modeskapare och affischkonstnärer var djupt fascinerade av USA:s förtryckta ursprungsbefolkning. Indianska motiv och stilar blev återkommande inslag: ibland som hyllningar, ibland farligt nära kolonialt beslagtagande.

 

LÄS MER: När de skjuter på pianisten 

 

De psykedeliska drogerna, särskilt LSD, pekas ofta ut som den viktigaste inspirationskällan bakom denna kulturella explosion. Inte förvånande då att någon i en fullproppad och övervakad utställningslokal ändå lyckas röka marijuana, som för att skänka lite lokalfärg åt utställningen. Men minst lika viktigt som drogerna var nog Vietnam-kriget. Motståndet mot kriget var konkret, kroppsligt, och fick många att helt enkelt vända amerikansk normalitet ryggen för att i stället försöka leva i andra former, under andra villkor.

Grateful Dead och Svarta Pantrarna

Både kläder och affischer, liksom rockmusiken, var effekter av att människor valde att bygga sina egna gemenskaper i stället för att låta sig sugas upp i konsumtionssamhället och det militär-industriella komplexet. Man utforskade gamla tekniker, det grundläggande hantverket var centralt. Grateful Deads Jerry Garcia talar i ett av utställningens filmklipp om viljan att leva ett enkelt liv – vilket kunde ske bara genom att överge institutionerna och bygga egna sammanhang.

 

LÄS MER: Kvinnor, skandaler, droger och död

 

Det är därför hippies än i dag kan tjäna som inspiration för motståndsrörelser runtom i världen. Den lokala gemenskapen var basen. Hippies skapade såväl gratis sjukvård som matprogram för de behövande – former för självorganisering som inspirerade Svarta Pantrarna på andra sidan San Francisco-bukten, i Oakland. Som Michael Hardt och Antonio Negri skriver i sin magistrala uppgörelse med senkapitalismen, ”Imperiet”, så handlar detta vändande av ryggen mot normativiteten både om motstånd mot en disciplinär regim – och frigörande av kreativitet.

Hippierörelsens varning till dagens amerikaner

Hippies brukar utmålas som politiskt naiva. Visst – men en av de absolut bästa politiska låtarna skapades av Country Joe & the Fish: politiska hippies från Berkeley som glatt beskrev hur man kunde få hem sin son från Vietnam i en kista – ”I-feel-like-I’m-fixin’-to-die Rag”. När (kultur)industrin invaderade San Francisco svarade rörelsen med en typisk ceremoni: ”Death of the Hippie” – den anarkistiska gesten var återkommande, en del av den gatans teater hippies skapade.

 

LÄS MER: Ulf Olsson - Stilsäkert om en likgiltig historia

 

Och redan 1965 gjorde Wes Wilson en affisch, där den amerikanska fanans stjärnor fått formen av ett hakkors, och frågan ställs: Är vi näst på tur? Affischen uppmanade betraktaren att vara på sin vakt – och är det inte vad varje amerikan i dag måste vara? Och kan uppmaningen alls begränsas till USA?

Konst

The Summer of Love Experience: Art, Fashion, and Rock & Roll

de Young Museum, San Francisco

Till 20/8

 

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Listening for the Secret: The Grateful Dead and the Politics of Improvisation". 

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag