Björn af Kleen rekapitulerar ett möte med Juholt på Gotland i december.
Partiet vill nu framhålla barnfattigdomen som Håkan Juholts mest minnesvärda fråga. Men också försöket att ta upp ett samtal med intellektuella förtjänar respekt.
Det var i Visby strax före jul och näst sista stoppet på förlåt-mig-turnén. Jag ville fråga om flirten med kulturarbetare var uppriktig.
– Jag ska erkänna detta, sade Juholt dramatiskt i den svinkalla Gotlandsdimman. När jag kom in partiet nationellt 1994 och skulle välja utskott, så skrev jag utrikes eller kultur. Gruppledaren sökte upp mig och sa: det kan du glömma. Kultur är att slösa bort din talang. Däremot behöver vi någon i försvarsutskottet. Försvarsutskottet?!
Vilket ödesmättat vägval, i synnerhet som det var under Folk och försvar som han senare slutgiltigt skulle göra bort sig.
När Juholt först engagerade sig i kommunpolitiken som 20-åring var det i kulturnämnden. Stridsfråga: bibliotekens öppettider. Genom morfadern skulptören förstod han konstnärer, som delaktig i konstinköpsutskottet höll han fortlöpande kontakt med dem. Som rikspolitiker tycktes han ovanligt orädd för kulturarbetare. Kanske för att han i grunden påminde om en själv, yvig och lite för konsekvensneutral. Dessutom ensamvarg.
Bland de profiler som han lyckades attrahera fanns den karismatiske Daniel Suhonen, redaktör för nyväckta idétidskriften Tiden (företrädaren hade redigerat tidningen med vänster hand för 2 000 kronor i månaden). Som kommunikationschef hade Juholt före detta bokförläggaren Nina Wadensjö. Man hjälpte honom att knyta till sig ett kaxigt middagssällskap med personer som enligt Juholt låg "Tio, femton år framåt i tiden intellektuellt". Den första träffen – med bland andra Stina Oscarson, Stefan Jonsson och Åsa Linderborg – ska ha störts av ett telefonsamtal. Lägenhetssjabblet, första spiken i kistan.
Bredvid oss på bänken i Visby satt en ung talskrivare (Anders Utbult) men näsan i en krönikesamling av Göran Tunström. Juholt sade att han var rekryterad delvis för sitt kulturintresse.
Det räckte som bekant inte ens halvvägs till regeringsmakten, och kanske var det rättvist. Men hans ambition att locka intellektuella till ett politiskt samtal lär sannolikt prägla hans eftermäle på sidor som dessa. Möjligen bör Juholt axla Göran Greiders jobb som chefredaktör för Dala-Demokraten. Det är i vilket fall hög tid att avancera från Östran.