Maria Ylipää och Robert Noack Foto: Cata Portin
Maria Ylipää och Robert Noack Foto: Cata Portin

Kristina från Duvemåla: Helsingfors

Publicerad

Slutligen har Björn och Benny låtit exportera Mobergs utvandrare. Philip Teir drabbas av en ny version av musikalen Kristina från Duvemåla.

Det har gått nästan 17 år sedan Kristina från Duvemåla hade premiär i Malmö, men Björn Ulvaeus och Benny Andersson lär vara sådana återhållsamma kontrollfreaks att de inte hittat en utländsk scen värdig deras utvandrarmusikal förrän nu.

Under 2000-talet försökte duon sätta upp Kristina på Broadway, men projektet föll tydligen på grund av en kombination av Abba-killarnas ovilja till kompromisser och det faktum att ingen i New York, med Bennys ord, "tyckte att det var en så jättebra idé med en fyra och en halv timme lång historia om svenska invandrare".

När föreställningen nu sätts upp i Helsingfors efter två års intensiv förhandshajp håller Björn och Benny själva i trådarna, och musikalens manusförfattare Lars Rudolfsson regisserar. Kanske är det också därför resultatet känns lika välsmort som en nyrestaurerad amerikakoffert.

Björn Ulvaeus och Benny AnderssonFoto: Mark Earthy

Det är en genial idé att göra Kristina på finländsk mark. Torparen Karl-Oskar Nilsson från Ljuders socken i Småland kunde lika gärna vara en dräng från finska Österbotten. I många finländska släkter finns Karl-Oskar Nilsson-figurer. Halva min farfars hemby tömdes i slutet av 1800-talet och uppe på vår vind står en murken koffert som morfars farfar släpade hem från Amerika.

Vilhelm Mobergs utvandrarkvartett är naturligtvis mer än 1800-talsnostalgi. Jag minns att jag tänkte på just Moberg när jag läste Mustafa Cans mammaporträtt Tätt intill dagarna för några år sedan. Längta hem har man gjort i alla tider, och många gör det fortfarande.

När Moberg förvandlas till musikal oskadliggörs på sätt och vis materialet och blir mer symboliskt. Kristina från Duvemåla är en föreställning som ligger så nära operan man kan komma utan att bli opera. För att det ska bära hela vägen krävs mer än gåshudsframkallande sopraner, skådespelarna måste också nå textens känslomässiga kärna: historien om börd, fosterland och uppbrott.

Det har man förstått på Svenska teatern. Inte minst stockholmaren Oskar Nilsson gör ett strålande jobb som guldfebriga och naiva brorsan Robert, en roll som blev startskottet för Peter Jöbacks karriär en gång i tiden (Nilssons sånginsatser påminner dock mindre om Jöback och mera om en stormande Markus Krunegård, och bra så).

Vilhelm Moberg funkar i Finland

Svenska teatern i Helsingfors har en tradition av att låna in folk från Sverige för musikalroller. I Kristina spelas Karl-Oskar av Robert Noack, direkt från Teaterhögskolan i Malmö. Han har ett slags Disneyklingande musikalapparition som eventuellt skär sig lite med rollen som hårdnackad emigrant.

Finskspråkiga Maria Ylipää som Kristina har ett strängare uttryck, och kanske är det hennes finska brytning som gör att hemlöshetskänslan hos rollfiguren blir desto mer påträngande. Ulvaeus och Andersson ansvarade personligen för castingen i Helsingforsuppsättningen och det är förklaringen till att nästan ingen ur Svenska teaterns vanliga ensemble syns på scen. Ett undantag är Birthe Wingren, som gör rollen som Ulrika.

 

Wingren är en av kvällens stora stjärnor. Hon gör rollen frustande, argt, med hela kroppen. Så här bra har hon aldrig sjungit på Svenska teaterns scen.

I sådana stunder blir Kristina från Duvemåla också mer än en slipad svensk musikal på en finländsk teater. Den slår direkt i magen.

"Torparen Karl-Oskar Nilsson från Ljuders socken i Småland kunde lika gärna vara en dräng från finska Österbotten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag