Tre kvinnor – Marie, 59, Pia, 51, Marie, 26 – sitter rakt upp och ner på var sin stol och ser publiken på Backa Teater rakt i ögonen utan att flacka med blicken.

Medan vi tittar på dem och de tittar på oss hörs genom högtalare de förinspelade intervjuer som Shang Imam har gjort med dem. Kvinnorna reagerar med huvudskakningar och leenden när de hör sig själva tala, tänder en cigarett, lägger in en snus, dricker ett glas vatten.

De är alla drogmissbrukare och föremål för kriminalvårdens omsorger, det senare genom att de själva har sålt knark för att finansiera sitt eget missbruk. Ingen av dem ömkar sig själv, någon känner djup skuld till sina anhöriga, en annan är kritisk till drogbehandlingens stelbenta rutiner som inte ger missbrukaren vård när hon bäst behöver den.

De ber inte om ursäkt, de begär inte förståelse, de berättar om sina missbrukarliv utan försköning.

Krimradio är ett slags preludium till "Backa on drugs", fyra uppsättningar kring drogproblematik som teatern ägnar hela säsongen 2012-13 åt.

Premiärkvällen syntes få representanter för Backa Teaters huvudsakliga målgrupp - högstadie- och gymnasieungdom - i publiken. Det skulle ha varit intressant att se hur tonåringar hade reagerat på dessa berättelser av kvinnor som kunde ha varit deras mödrar eller storasyster.

Den vuxna publik som nu ger dem stående ovationer gör det nog delvis utifrån sin egen surt förvärvade genans.