TEATER
FEM KÄNDA MUSIKER DÖDA I SERIEKROCK | Av John Ajvide Lindqvist | Dramaten, Stockholm | Speltid: 1,25 h
Jänkarna har sin country. Men vi har fjärdedelsbak- takten. Ingen annan genre får den svenska folksjälen att darra som dansbandsmusiken. Buggaktivismen i folkparkerna talar varje lördag sitt tydliga språk. Hjärta rimmar på smärta och skam den som tänker illa därom.
Författaren John Ajvide Lindqvist problematiserar ofta denna sorts oförargliga folklighet i sina skräckromaner och förlänar den efter hand mardrömslika proportioner. I Lilla stjärna går ett gäng unga tjejer loss på allsångspubliken på Skansen, i Låt den rätte komma in var folkhemmets simhallar och förortstorg spelplats för ett av de senaste decenniernas mest raffinerade vampyrdraman.
Men när Ajvide Lindqvist i dramatikerskrud nu tar en svängom i dansbandsbranschen blir det inte ruskigare än i en Sven Ingvars-refräng. Fem bedagade estradcharmörer ältar inför en återföreningskonsert gamla oförrätter i vad som närmast är ett slags återupplivande av teater- traditionen all male play.
Följdenligt förpassas kvinnorna till den utomsceniska periferin - de enda damer som ens omnämns är en död mamma samt en påsättning i turnébussen - medan grollgubbarna på bästa David Mamet-maner kontemplerar existensen, spriten och sina positioner i den manliga näringskedjan.
Det är helt klart charmigt och saknar heller inte ironi. Reuben Sallmander träffar dessutom mitt i prick med sin flinigt fientliga smörsångare. Liksom Jan Waldecranz som påminner om en Sankt Bernhardshund i behov av prozac.
Men ögonblicken av egentlig originalitet ligger snarare i detaljerna. Regissörerna/scenograferna/kostymörerna Carina Reich och Bogdan Szyber kryddar det makliga dramat i det Folkets hus-anstrukna scenrummet med subtila ljudeffekter. En knappt hörbar rundgång som förebådar ett stämningsskifte, det hastiga vingslaget från en uppskrämd fågelflock, det dova mumlet från förberedelserna inför minneskonserten utanför scenrummet.
Och så Omid Khansari naturligtvis. Som spelar den döda grävlingen som en gång i tiden nära nog kostade dansbandet livet när han masade sig ut på landsvägen framför deras turnébuss och nu lufsar runt i publik- utrymmets limbo.
Där, i det schizzade mötet mellan teaterrealism och ett drömskt scenspråk, förvandlas Fem kända musiker döda i seriekrock till någonting mer än en ordinär kväll på Dramaten.