KORRUPTIONENS PRIS? Bland annat stadsdelen Kroksbäck har drabbats av granatattackerna i Malmö under sommaren. Foto: Christian ÖrnbergKORRUPTIONENS PRIS? Bland annat stadsdelen Kroksbäck har drabbats av granatattackerna i Malmö under sommaren. Foto: Christian Örnberg
KORRUPTIONENS PRIS? Bland annat stadsdelen Kroksbäck har drabbats av granatattackerna i Malmö under sommaren. Foto: Christian Örnberg
KORRUPTIONENS PRIS? Bland annat stadsdelen Kroksbäck har drabbats av granatattackerna i Malmö under sommaren. Foto: Peo MöllerKORRUPTIONENS PRIS? Bland annat stadsdelen Kroksbäck har drabbats av granatattackerna i Malmö under sommaren. Foto: Peo Möller
KORRUPTIONENS PRIS? Bland annat stadsdelen Kroksbäck har drabbats av granatattackerna i Malmö under sommaren. Foto: Peo Möller
Expressen har tidigare berättat om slavliknande villkor för restaurangarbete i Malmö. Foto: Robban AnderssonExpressen har tidigare berättat om slavliknande villkor för restaurangarbete i Malmö. Foto: Robban Andersson
Expressen har tidigare berättat om slavliknande villkor för restaurangarbete i Malmö. Foto: Robban Andersson

Korrupt makt bortom det allmännas kontroll

Publicerad

Våldet i Malmö sker i en värld bortom det allmännas kontroll där arbete, uppehållstillstånd och rättsskipning fås på nåder.

Johanna Karlsson sätter fokus på parallellsamhällets nya makthavare

Domare Kristina Andersson tvekar. Antagligen måste vittnets namn ropas ut i högtalarna följande morgon, hur säkert det än är att han inte tänker dyka upp. Leif Silbersky, en av tre närvarande försvarsadvokater, pressar på. Ställs morgondagens förhandling in eller inte? Kan han dra tillbaks till Stockholm?

I några sekunder går domaren ur sin roll och ler. Vittnet har, berättar hon ut i salen, krävt 100 000 kronor plus ett svenskt medborgarskap för att ta tåget över Öresundsbron och vittna. I alla andra städer hade salen skrattat.

Här framstår dealmakarens försök som rimligt givet sammanhanget. Bredvid sina försvarare sitter två personer anklagade för att i utbyte mot liknande belopp ha sålt pass via sina jobb som handläggare på Migrationsverket. Sedan en medhjälpare som har varit ansikte utåt via sin restaurang på Bennets väg.

Det kallas inte korruption, det som sker i Malmö. Det kallas utanförskap, skuggsamhälle, parallellvärld. Varje gång vi säger så tänker vi på fattigdom, inte rikedom, men parallellvärld betyder också just tillgång - inte brist - på pengar, makt och kontakter. Det betyder att någon lyckats ta sig upp och nu sätter sig över andra. Offren är dubbla. De som rent konkret betalar den korrumperande makten men också de som lever kvar i den andra världen och inte får del av korruptionens genvägar.

 

I sommar försöker politiska motståndare resonera sig fram till varför Malmös granater kastas. Eftersom dåden är, och kommer att förbli, ouppklarade görs det inte genom att följa information utan genom att söka ledtrådar i att en del arbeten hålls utanför skatt, och därmed insyn. Men i en ekvation där offren och allmänheten finns med, saknar jag de som vinner makt på att ett alternativt rättssystem med egenutdömda straff etableras sida vid sida med alternativa marknader. I Aftonbladet går två analyser i polemik med varandra och ställer lösningar som att urholka Malmös otaxerade ekonomi med bojkott (Patrik Lundberg, "Malmö, älskade stad - vi får den kärlek vi förtjänar, 26/7) mot insatser mot klassklyftor (Schclarek Mulinari, "Det är inte falafelns fel", 29/7).

Det är bara det att i korruptionen som allmänt tillstånd finns inget entydigt samhälle att angripa, varken för kommunpolitiker eller eventuella konsumtionskampanjer. Korruption skapar sina egna maktcentrum, egna klassklyftor, egna marknader. Om vi bryter ned det i små delfrågor, vilka har då mest makt i Malmö? Vem kan bestämma vilka tonåringar som har kontanter och inte den här Malmösommaren? Vem har makt över informationen, vem vet vilken granat som bara var ett skrämseltrick och vilken vi bör frukta på riktigt? Och vem bestämmer över liv och död? Till vem ber vi om nåd?

Min unga granne vet att andra i samma ålder ser honom som en viktig kontaktperson där han stryker runt den lilla parkeringen längs Nydalavägen och letar urbana affärsmöjligheter. Han har mer information om lokala händelser än någon i närområdet. Han kan förmedla fler inkomstmöjligheter än någon etableringslots. Och han har nog med pengar för att tillbringa sommaren i Miami. Så varför gör han inte det? Därför att i Miami vore han maktlös, på parkeringen filar han på sitt sociala nätverk.

 

Den här positionen och självbilden är meningslös så länge resten av samhället är starkare. Men om det på allvar försvagas, då hamnar parkeringsägarens makt i ett annat ljus. Ansvaret förskjuts också - den som vill stoppa hans säljande måste veta vem som styr honom för att kunna protestera till rätt person. Var organiseras det fackförbund som vänder sig mot säljtoppen som inte gav de små säljarna på gatan tillräcklig lön för mödan? Vilken klasskamp formulerar att ledcentralen för skenvigslar faktiskt skuldsatt varje protegé för livet? Utanför vems dörr kan vi demonstrera?

I protokoll från muthärvan på Malmös migrationsverk vecklar en korruption ut sig som går djupare än snabba affärer. Det är handläggare som upptäcker skotthål på sina balkongdörrar och misstänker kolleger hon deltagit i gråzonsaffärer med. Det är företrädare för skånska lågprisarbetsplatser som gör upp om vilka som ska ta sig an vilka asylsökande praktikanter och vilka betalande kontraktsjägare med siktet på arbetstillstånd. Och det är medarbetaren på förvaret som sparar ett foto på den avvisade mannen för att erbjuda honom till olika senioranställda på Migrationsverket. Han behöver inte ragga länge. En blivande enhetschef tackar ja och hämtar öppet tillbaka den avvisande sekunden efter att hennes myndighet hållit honom inlåst, för ett mycket kort äktenskap, och ett pass. Inte ens myndighetsutövarna själva tror alltså på myndighetsutövning så som de tror på att inlåsta vänder sig till myndighetspersonalen som privatpersoner och på det mest intima sätt ber om nåd. Samtidigt som de rent faktiskt arbetar på Migrationsverket gör de sig till vandrade privata migrationsverk. Enmansmyndigheter med rätt att avgöra vem de känner för att bifalla just i dag. Kanske efter att ha ryckts med av ett fotografi.

 

I korruption som ett allmänt tillstånd stärker alternativa makthavare sina positioner. Och genom var och ett av det gångna årets meningslösa våldsdåd - skjutningen i förbifarten från en moped i Linköping fastemånadens sista dag förra juli, busshållsplatsen i Jönköping där sextonåringen kippade efter luft med hål i huvudet, automatvapnen i Biskopsgården medan snön höll på att smälta - får de korrupta mer mening. I diskussionerna som följer låter det som om vår politik fortfarande satt på all makt och våldet ingen. Men den plats som korrumperats är inte längre i allmänhetens händer. Den befinner sig bortom åsikter om att stat och kommun förvaltat staden fel, bortom gulliga konsumentinitiativ om att begära kvitto, bortom samhällssystem som går att protestera bort i en omröstning eller debatt.

Bara en gång har jag hört den skottskadade delen av Sverige beskrivas just så. Det är när radioreportern Anna Maria Höglund intervjuar dagisbarn om händelseförlopp i Göteborg. Som sightseeingguider i miniatyr pekar de ut kulhål på klätterställningen. Inte med någon speciell känsla, bara som en del av vardagen. Sexåringarna har bara en invändning mot det som händer.

– Men jag tycker att dom måste va snälla. För vi vill inte bli döda. Vi vill va levande.

Så uttrycker vi oss när vi upplever maktkampen för avgjord för att ens ta. På en korrupt plats kan du bara be den som styr om nåd.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag