REPLIK. Patricia Lorenzoni bemöter Johan Lundbergs kritik av politisk korrekthet.
Uttrycket "politiskt korrekt" slog igenom i amerikansk debatt för drygt 20 år sedan. Som verktyg för att bevara rådande maktförhållanden användes det mot alla som bekämpade diskriminering av kvinnor, svarta, hbtq-personer eller etniska minoriteter. Utan att ens behöva argumentera kunde man ropa "politiskt korrekt!" och "åsiktscensur!" så fort någon ifrågasatte den privilegierade normen. Fredsrörelsen, kvinnorörelsen, rörelsen för rätt till abort och många fler stämplades föraktfullt som PK.
Samma användning har fått spridning i Sverige. Det är också så Axess chefredaktör Johan Lundberg använder uttrycket. I polemik mot Bengt Göranssons försök att ge uttrycket en positiv laddning, insinuerar Lundberg att det är något slags åsiktscensur Göransson är ute efter. Därefter talar han om vad Göransson egentligen menar med politisk korrekthet. Och detta gör han plötsligt, bisarrt nog, med hänvisning till mitt och några andras privata boende.
Mitt boende ältas också i Axess blogg, där Lundberg dessutom gör det synnerligen grova påståendet att jag delar världssyn med den norske attentatsmannen Anders Behring Breivik. Varför? Jo, I Helsingborgs Dagblad skrev jag en kritisk recension av Axess nummer om multikulturalism. Vad i denna recension som påminner om Breivik berättar Lundberg inte; han lyckas inte ens få mitt namn rätt. Lundberg har länge fört kampanj mot vad han kallar den politiskt korrekta multikulturalismen. Vem delar världssyn med vem?
Om Lundberg har några argument döljer han dem väl. Med hänvisning till den politiska korrekthetens fasor, tillskriver han sina meningsmotståndare allehanda förfärliga åsikter. Min kritiska recension handlade ironiskt nog om precis detta. Jag kritiserade Axess för att snarare än att slåss mot verkliga meningsmotståndare, bekämpa en halmdocka etiketterad "multikulturalisten". Genom att halmdockan får bära skulden för sociala motsättningar döljs frågor om högst reella ojämlikheter.
Jag hade sett fram emot att höra motargument. Men ingenstans har jag sett Lundberg kommentera det jag faktiskt skriver. Istället insinuerar han att jag delar världssyn med en counterjihadist och går offentligt i gång på hur och med vem jag bor. Det är pinsamt.
PATRICIA LORENZONI
Idéhistoriker vid Göteborgs Universitet