Anders Mildner påstår i sin recension av Elizabeth Roytes bok Bottlemania (30/7) att det faktum att många människor i fattiga länder saknar tillgång till rent vatten hör ihop med att vi köper allt mer vatten på flaska. Det är trams.
Det finns inget samband mellan hur mycket vatten som finns på en plats och hur många människor som kan släcka törsten. Den våtaste platsen på jorden, den indiska staden Cherrapunji, lider av återkommande vattenbrist.
Dessutom utgör drickandet en försvinnande liten del av den globala konsumtionen. Även om man bortser från saltvatten och det färskvatten som är uppbundet i glaciärer använder vi enligt FN bara 8 procent av det vatten som finns tillgängligt för mänskligt bruk. Hushållen står för drygt en halv av dessa 8 procent (jordbruket och industrin använder resten), varav det mesta går till annat än att släcka törsten. Någon promille av denna halva procent köps alltså på flaska.

Jag tror inte det är här skon klämmer för Mildner. Motviljan mot kommersialiserat vatten är i stället principiell. Han varnar för att ”offentligt vatten ses som suspekt”. Det handlar alltså om ideologisk retorik.
Men här är lite fakta som sparkar. Över en miljard människor i fattiga länder saknar tillgång till rent och säkert vatten. Och 97 procent av all distribution i fattiga länder är i offentlig regi. Ineffektiva och korrupta byråkratier har misslyckats med att nå de fattiga. Priset på vatten är så lågt att utbudet inte möter efterfrågan.

För 15 år sedan slog FN fast att ett av de stora problemen med vatten är att man bortsett från dess kommersiella karaktär. Och i en lång rad länder har marknadsreformer gett miljontals hushåll tillgång till vatten.
Mildner skriver att ”den naturresurs som vi alla är beroende av för att överleva har blivit en handelsvara.” Något annat vi behöver för att överleva är mat. Och i de länder där det har distribuerats via offentliga monopol har det inte gått så bra. Det är dumt att tro att det skulle gå bättre med vatten.

Fredrik Segerfeldt
kulturen@expressen.se

Fredrik Segerfeldt är författare till Vatten till salu – hur företag och marknad kan lösa världens vattenkris (Timbro 2003).