Giacometti, Halmstadgruppen... en efter en försvinner konstböckerna ur den alfabetiskt ordnade bokhyllan hemma hos oss. Sedan återfinner vi dem i hobbyrummet, där vår tioåriga dotter numera skapar konceptuella verk i tre dimensioner och scrappingteknik, av hushållsförpackningar, naturfynd och veckopengsinvesteringar från Panduro. Inspirationen, utöver Giacometti och Halmstadgruppen, kommer från den amerikanska tv-serien Work of art som SVT sänder på söndagar.

Work of art är den senaste i raden av amerikanskas realityserier som går ut på att icke-etablerade men välscoutade yrkesutövare - modedesigners i Project Runway, kockar i Top Chef, konstnärer i Work of art - valts ut för att tävla mot varandra under en säsong. Tuffa utmaningar ska lösas på en dag, de erbjuds mentorhjälp på världsklassnivå och en expert­jury bedömer.

Konstetablissemanget tog avstånd direkt. Brooklyn Museum, där slutvinnaren får en soloutställning, tappade sponsorer. "Bajskorv doppad i glitter", bloggade konstnären William Powhida. Kritikerna och curatorerna i juryn hånades för sina "sellouts".

Men efter två säsonger har allt vänt. Serien, som verkligen inte väjt för det kontroversiella och politiska, har börjat hyllas för sina folkbildande och konstkunskapshöjande, entusiasmerande kvaliteter. Därtill lär vi känna konstnärerna som människor; vad som fått dem att bli konstnärer - och i flera fall avtäcks svåra eller komplicerade uppväxtförhållanden.

Jag såg hela säsong två på amerikansk tv i vintras i sällskap med min tioåring, som sög i sig allt - livsberättelserna som transformerades till konst, alla kreativa visioner och lösningar, och den underbart passionerade newyork-schweiziske mentorn Simon de Pury vars slagord "Be bold, be brave and be amazing!" hon tagit till sitt hjärta.

SVT-premiären hånades av DN:s tv-kritiker Johan Croneman, vilket må vara hänt (även om han bara sett ett avsnitt och inte har en aning om dess djärva, modiga och häpnadsväckande utveckling), men han är helt fel ute i påståendet att Work of art inte är värdig public service.

Ett program som inviger tittarna i modern konst och dess själva raison d'être, introducerar dem för världskonstnärer som Andres Serrano och Fotografiska museet-aktuella Mary Ellen Park, och får tioåriga barn att förälska sig i konceptkonst och börja skapa själva... kan något bli mer public service?

Av Kjell Häglund

kulturen@expressen.se