Magdalena Dziurlikowska minns miljön på sin gamla skola Konstfack.
Konstfack, institutionen för Konst: tre procent av de sökande kommer in. Däribland jag, som studerade med Anna Odell och delade ateljé med den konstnär som kallar sig NUG och nu står i stormens centrum efter att ha sprejat i en tunnelbanevagn. I våras tog jag min magisterexamen och har sedan dess arbetat och förvånats.
Anna Odells aktion skapade lynchstämning i bloggarland, för här snyltade någon på vården. Det går inte en dag utan att människor simulerar smärta, och offentliga medel rinner ut i rännstenen as we speak.
Anna Odell har också liknats vid en grävande journalist som infiltrerar samhället. Var är i så fall orden? Aktionen är en del av ett större projekt och man tvingar inte teatrarna att repetera inför öppna dörrar, svarar Konstfack.
På Konstfack finns en respekt för konst som ibland verkar gå före samhället, eftersom man förvånas över intoleransen för konsten ute bland folket.
Men vilket samhälle vill Konstfack ha? Någon kommer till en hållplats och böjer en stolpe i nittio grader. Folket: ”Varför gör man så?” Konstfack: ”Det är konst och undrar ni något så välkomna till utställningen, om ett halvår.” Sedan är det tänkt att alla ska le och skingras, för rynkar man på näsan har man ingen respekt för konstnärliga processer.
Visst förstår jag varför Odell och konstinstitutionen inte säger mer; Konstfacks ledning vill lägga locket på för den pågående utredningens skull. Det Konstfack indirekt säger är att de inte behöver befatta sig med diskussionen innan de pratat med advokaten, och det är helt lagligt men inte speciellt snyggt.
NUG:s aktion med sprejmålningen i tunnelbanan har också väckt ont blod. Är det konst eller förstörelse? Picasso sa att man måste förstöra något för att skapa något annat, men menade han tunnelbanevagnar?
Och hur menar Konstfacks lärare? Deras skyldighet har inte i första hand varit att skipa rättvisa i samhället utan bedöma den konstnärliga halten i ett verk. Dessutom ska konsten kunna bända gränser och det som är olagligt i dag kan vara lagligt i morgon.
Samtidigt är det inte ett dugg konstigt att Konstfack inför nya regler om att verk som tillkommit via olaglig verksamhet inte ska godkännas på utbildningen. När NUG:s verk ventilerades på Konstfack möttes det av två oartikulerade synsätt som kan sammanfattas så här: ”Detta är konst eftersom våra elever gör konst och det brottsliga får någon annan utreda” eller ”Detta är brottsligt och därmed dålig eller ingen konst”.
NUG:s projekt är både konst och vandalism, i hans konstnärliga praktik är det oskiljaktigt. Kameran följer en svartklädd man som avsätter ett kalligrafiskt streck. Han är som en Linus på Linjen för 2000-talet, därtill är filmen bra klippt. Men det räcker inte.
Konstfack måste lära sina elever att uttrycka sig om sina verk, även om processen är oavslutad, och skolan måste inse att den befinner sig mitt i samhället. Odells och NUG:s aktioner är en god katalysator i den processen.
