Vem gråter över Carnegie i dag?
Finansvalparna? Bratsen? Bankdirektörerna? Eller är det så kallade knegare som ska sörja alla bortfifflade miljarder nu?
Torka tårarna.
Det finns egentligen bara ett gäng som har anledning att langa fram kleenexpaketet, och det är konstnärerna.
Kapsejsade Carnegie lekte nämligen inte bara med värdepapper som vore de mintgröna monopolpengar – utan delade också ut ett av världens brackigaste konstpris.
Vartannat år fick en överlycklig nordisk målare bocka och ta emot högsta vinsten från direktörn. En miljon kronor. Carnegie var konstens Leif ”Loket” Olsson.
– Det måste bli något bra. Som ett sommarhus eller så. Bara man ändrar något stort och inte bara låter det gå till mat och kläder, sa konstnären Karin Mamma Andersson, när hon kammade hem förstapriset 2005.

Konsten och kapitalet sitter förvisso i samma båt sen urminnes tider. Självaste Rembrandt prånglade tavlor för tusentals gulden till Amsterdams finanselit. I American psycho beskrivs redan i andra kapitlet konstverket som hänger ovanför öppna spisen på den psykopatiske börshajen Patrick Batemans vardagsrumsvägg:
”Ett porträtt av en kvinna, huvudsakligen målad i matta grå och olivgröna nyanser, som sitter på en schäslong och tittar på MTV”.
Ja, se kapitalisterna. Giriga, perversa – och konstintresserade.
Att Carnegie kastat sedelbuntar på bohemer är alltså inte konstigt.
Banken har hela tiden köpt in samma konst som man själv har hyllat och prisat, och på det sättet effektivt höjt värdet på sina egna tillgångar – samtidigt som varumärket stärkts.
Man har, kort sagt, rott hem storkovan.
Nu hänger Carnegies sista korvören förmodligen säkert investerade i guldramar.
Exakt varför konstvärlden har svassat för en hög uppenbart snikna och omdömeslösa stekare, kan man däremot fråga sig.
Varför har konstakademin bjudit ut sina lokaler för Carnegieutställningarna till exempel? Och vad har Lars Nittve pysslat med där bland kostymgubbarna egentligen?
Moderna museet-chefen har i över tio år extraknäckt i Carnegie Art Awards jury. När nämnda Karin Mamma Andersson vann miljonen var Nittve till och med ordförande. Kort därefter lanserade han Karin Mamma igen – denna gång i en megautställning på Moderna museet.
Det kanske handlar om ren slump. Eller om viljan om att få vara med de ”stora” grabbarna i finanstoppen. Nittve får gärna reda ut hur det ligger till själv.
Han sitter ju för övrigt redan uppslipsad och fin i styrelsen för aktiebolaget Kultur och Näringsliv, där den före detta Carnegie-bosse Lars Bertmar är ordförande.
Och för konstnärer som erbjuds Carnegies solkiga stålar finns det faktiskt också ett värdigare alternativ. Tacka nej.