Utställningen med konst från 1947-1987 innehåller 170 verk från 86 konstnärer, och hänger till vardags på Albert Bonniers förlag. Foto: Tomas Sinkevičius, Bonniers KonsthallUtställningen med konst från 1947-1987 innehåller 170 verk från 86 konstnärer, och hänger till vardags på Albert Bonniers förlag. Foto: Tomas Sinkevičius, Bonniers Konsthall
Utställningen med konst från 1947-1987 innehåller 170 verk från 86 konstnärer, och hänger till vardags på Albert Bonniers förlag. Foto: Tomas Sinkevičius, Bonniers Konsthall
Lennart Rodhe, Rotor, 1954. Foto: Creative commonsLennart Rodhe, Rotor, 1954. Foto: Creative commons
Lennart Rodhe, Rotor, 1954. Foto: Creative commons
Peter Cornell, mångårig konstkritiker på Expressens kultursida. Foto: ANNA HÅLLAMSPeter Cornell, mångårig konstkritiker på Expressens kultursida. Foto: ANNA HÅLLAMS
Peter Cornell, mångårig konstkritiker på Expressens kultursida. Foto: ANNA HÅLLAMS

Uppfriskande inblick från Gerard Bonniers kontor

Publicerad

Gerard Bonnier var en av sin samtids mäktigaste konstälskare.

Peter Cornell tar en överraskande mångfacetterad promenad genom hans samlingar.

Bonniers konsthall ställer ut Gerard Bonniers samling: vilken uppfriskande promenad genom svensk modernism, fylld av upptäckter och återseenden! Man visar den konst Gerard Bonnier köpte för att placeras i bokförlagets kontorslokaler, från 1947 fram till hans död 1987. Samlingen både speglar och skriver periodens kanon.

Gerard Bonniers maktposition i det konstinstitutionella komplexet kan i efterhand te sig förskräckande: mecenat och storsamlare, nära vän med Ulf Linde, tidens mest briljante konstkritiker som skrev i Bonnierägda DN. 

Drivande kraft i Sveriges allmänna konstföreningar, ordförande i Moderna museets vänner där han tog initiativ till åtskilliga inköp till museet; ägare till konsttidskriften Konstrevy och täta kontakter med ledande gallerister. I dag, när den internationella konsthandeln löpt amok vore en sådan position problematisk.

 

Gerard Bonnier ointresserad av konstpolitik

Men några varningsklockor behövde knappast ringa eftersom Gerard Bonnier var helt ointresserad av att driva konstpolitik, investera, exkludera och jaga socialt kapital – i det avseendet var han nära nog unik. Då rådde fortfarande oskuldens tid och Gerard Bonniers passion för samtidskonst var djup och äkta och vi som var med på den tiden stötte ständigt ihop med honom på stadens gallerier.

Hans samling är överraskande mångfacetterad, från nonfigurativt till figuration, från konstruktivism till expressionism. Starkast strålar hans passion på väggen med hans generationskamrater konkretisterna – hans första inköp – fulla av rörelse, experimentlust och optimism efter krigets slut (flera av dem fick också formge förlagets böcker). 

Men han följer sedan nyfiket det informella 1950-talet, 1960-talets nyrealister, 1970-talets minimalism och 1980-talets expressionism. Det som särskilt sticker ut är den höga kvaliteten i de enskilda verken.

Helhetsintrycket är harmoni, balans och en kännares skarpa öga och goda smak, men få dissonanser – det kan kanske delvis förklaras av verkens tänkta placering i kontorsrum. 

 

Öyvind Fahlström saknas

Man ska inte förebrå en privatsamlare för luckor, men jag förbryllas ändå av att periodens kanske mest dynamiska och internationellt kända svenska konstnär Öyvind Fahlström saknas (bortsett från ett litet bokomslag) – här verkar Gerard Bonnier ha förhållit sig lika sval som sitt smakråd Ulf Linde som efter vad jag kan minnas aldrig skrivit en rad om Fahlström. 

Frånvarande i denna rika utställning är också viktiga namn som Ola Billgren, Dick Bengtsson, Felix Gmelin och Thea Ekström. Och Barbro Östlihns måleri vore värt en betydligt mer central hängning.

Katalogen har ett rikt bildmaterial (fast tyvärr inget konstnärsregister). Det är ett lyckat grepp att i Louise Lawlers anda låta fotografera verken i deras omgivning i kontorsrummen. Vad driver en samlare? Jag hade gärna sett att vänporträtten av Ulf Linde och Nina Öhman, hans hustru och efterträdare på Thielska, hade kompletterats med en mer generell diskussion om den moderna samlarens och samlandets anatomi. 

Där finns ju en rik och spännande internationell litteratur ända från Walter Benjamin som en gång på tal om sin boksamling menade att "ägande är den mest intima relationen man kan ha till föremålen."

 

Peter Cornell är konstkritiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida.

 

KONST

Andra sidan skiftet

Gerard Bonniers konstsamling

Bonniers konsthall

Stockholm

Till 20/8

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag