De 67 konstnärsdrivna gallerierna på Supermarket bågnar av teckningar, videos, realistiska målningar, kakpyramider och samtal.
En gigantisk mötesplats.
Jag ska nu göra en orättvis betraktelse och ta på mig mina politiska glasögon. Och inte skriva om den mer ”opolitiska ” konsten, som kan vara mycket skön, till exempel Fiber Arts rum eller Nino Stroheckers foton.
Katalogens förord frontar mot Market, mässan för de kommersiella galleristerna:
”Market ville vara en mässa i tiden med Alliansens nyvunna marknadsliberala arbetarpolitik /…/ och till hösten skulle de rika bli rikare och de fattiga skulle få några hundralappar mer att konsumera.”
Då så. Ett riktigt förbannat skrik hade jag velat se. Ett konstnärligt ilsket avantgarde. Men det kräver större styrning, som Supermarket kanske inte vill.
Men här är några som kört ner foten i samtiden och världen: Fit, Berlin, Cirkulations-centralen Malmö, Tegen 2, Stockholm, Caravansarai, Istanbul, Motherland, Kiev, Biro, Belgrad. För att inte tala om den elakt fiktiva intervjun med Göran Hägglund hos Nationalgalleriet.
Fit tar hand om övergivna bensinstationer i världen. Med folk på platsen rustar de upp och husen förvandlas till ett tankställe för mänsklig energi. Ett annat bygge sker på Tegen 2, israeliska bosättningar på ockuperad mark.
Och finns inga byggen, så finns hemlöshet. Paul van den Houts Home på Cirkulationscentralen visar kläggiga figurer med slafsig flagga, i tunna och med megafon. Som hittade under en bro. Eller hos Caravansarai: hjälpmat från Turkiet till svenska uteliggare. Skrikblanka plastpåsar på illrödorange vägg.
Så går foten ner i Ukraina och illegala arbetare reas ut på Motherland. De serverar frukost på sängen. Köp fort innan de tar slut.