Ta två plus sex huvuden, sju dörrar och tre lampor, sug sedan in jumpern via tavelramen, spill ut. Ta en liten kniv och skär upp armar, ben, bröst, händer, stjärtar, blanda inte, var noga med snitten. Ta bort en mun här och ett öga där, sätt dit dem igen, snitta och släpp loss tungan.
Ta sju gånger sju hundar, lägg därtill tre fåtöljer och tre skvimpande kaffekoppar. Lägg näsan i blöt, kyss elefanten Babar, ta hans snabel in i huvudet och gör din näsa. Lägg allt i blöt, låt det läcka, slicka och sugas in. Multiplicera varje sak tre-fyra-fem-sex gånger och få aldrig nog. Blir du insugen eller är det du som suger in? Var går gränsen mellan tavelram och dammsugare? Försnabla, försnabla!
Ta en dockskåpsbyrå uppåt väggarna, låt en kvinna få spader i docklampskärmen, sjud långsamt till kokpunkten. Inte mer. Ta en bit allsmäktighet, rör ner filmare, scenograf, pjäsförfattare, regissör, serietecknare, skulptör, gamla Puss och skaka ordentligt. Tro inte att det räcker. Nä. Ta därtill en mammas demenslägenhet och en konstnärs-ateljé, lägg ett fält gravstenar av en pappa mellan dem. Den enda lugna platsen, den för evig vila: döden.
Lägg nu alltihopi tvättmaskinen utan att sätta på tvätt. Tumla.
Och ut kommer Marie-Louise Ester Maude Ekman, född Fuchs, alias de Geer, Bergenstråhle: har man åtta huvuden så har man. Ekman kan även kallas OISK= Ordning+I+Skapande+Kaos. Perfekt för en chef och konstnär.