Full fart framåt. I "Jag tänker på mig själv – och min familj" har Marianne Lindberg De Geer huggit sina familjemedlemmars död i sten. Foto: KARIN BJÖRKQUISTFull fart framåt. I "Jag tänker på mig själv – och min familj" har Marianne Lindberg De Geer huggit sina familjemedlemmars död i sten. Foto: KARIN BJÖRKQUIST
Full fart framåt. I "Jag tänker på mig själv – och min familj" har Marianne Lindberg De Geer huggit sina familjemedlemmars död i sten. Foto: KARIN BJÖRKQUIST
"Att börja och att sluta" (1991). Foto: CREATIVE COMMONS"Att börja och att sluta" (1991). Foto: CREATIVE COMMONS
"Att börja och att sluta" (1991). Foto: CREATIVE COMMONS
Ur det stora collageverket "Jag tänker på mig själv". Foto: KARIN BJÖRKQUISTUr det stora collageverket "Jag tänker på mig själv". Foto: KARIN BJÖRKQUIST
Ur det stora collageverket "Jag tänker på mig själv". Foto: KARIN BJÖRKQUIST
Detalj ur "Jag tänker på mig själv". Foto: CREATIVE COMMONSDetalj ur "Jag tänker på mig själv". Foto: CREATIVE COMMONS
Detalj ur "Jag tänker på mig själv". Foto: CREATIVE COMMONS
"Rabbit tales – a study in postcoital depression" (1999) Foto: CREATIVE COMMONS"Rabbit tales – a study in postcoital depression" (1999) Foto: CREATIVE COMMONS
"Rabbit tales – a study in postcoital depression" (1999)  Foto: CREATIVE COMMONS
En del av "Jag tänker på mig själv". Foto: KARIN BJÖRKQUISTEn del av "Jag tänker på mig själv". Foto: KARIN BJÖRKQUIST
En del av "Jag tänker på mig själv". Foto: KARIN BJÖRKQUIST

Marianne Lindberg De Geer är en kreativitetsboost

Publicerad

Marianne Lindberg De Geers 30-åriga konstnärskap visas nu under titeln "Full speed ahead". 

Ulrika Stahre gläds åt ett konstnärskap som alltid varit på väg mot framtiden. 

Att karaktärisera Marianne Lindberg De Geer som konstnär är svårt, om det ens går. Det är svårt att bortse från en andra persona: Debattören. 

Konstchefen som avgick efter bråket om Makode Lindes utställning (och kanske en hel del annat) på Kulturhuset. 

Den tämligen slipade och stridslystna skribenten som bland annat på dessa sidor låter världen veta exakt hur dum, hycklande och stelbent den är.

Men det är konstnären som är i fokus nu, i en stor retrospektiv på Färgfabriken nästan året ut. Konceptuell, lekfull, associationsrik är ord som först kommer för mig inför verken från de senaste närapå 30 åren.

 

LÄS MER – Marianne Lindberg De Geer: Kulturhuset är kört i botten 

 

Från de ångestfyllt skakande skulpturerna – människolika, tunga skepnader klädda i svarta sopsäckar och filtar – till gravstenar och en i granit inhuggen livslinje för konstnären och hennes familj rör man sig i utställningen sällan utanför den linje som lättast beskrivs med ordet jag. 

Jaget i världen, det historiska, mediala jaget. Det överskridande jaget, som varken stannar vid köns- eller åldersgränser.

Kändisen Lindberg De Geer

Den serie kollage som väl är mest bekant i Marianne Lindberg De Geers oeuvre, ”Jag tänker på mig själv” (påbörjad redan 1992) tar en hel vägg i anspråk på Färgfabriken. 

En kollagevägg av kollage, det är mycket snyggt och mycket konsekvent. Här är konstnären alla människor. 

Hon stirrar ut ur bilden, blir avrättad, är kändis, tar plats i hela det populära och mediala bildflödet.

 

LÄS MER – Marianne Lindberg De Geer: Bob Dylan är en dålig konstnär 

 

Ut från denna kraftfulla vägg strålar utställningen. Eller centrifugerar. Den är smart byggd, växer genom sina många siktpunkter. Det första som möter besökaren är en hög vägg, en baksida. Utställningen vänder sig inåt. 

Konstnären är en skärgård

Allra längst in livslinjen, verket ”Jag tänker på mig själv – och min familj” från 1997.

Där förutspås familjemedlemmarnas framtida åldrar och frånfälle, i en axel som sträcker sig så långt in i framtiden att de alla är borta. 

Ödestungt, visst, men också med en blinkning till den där paradoxala döden som både tittar fram i livet och håller sig på avstånd.

Jessica Kempe menar i en katalogtext att Lindberg De Geers konst är som en arkipelag, flera öar som utgör utgångspunkter för skapandet. 

Det ligger mycket i det, särskilt när öarna hänger samman. 

 

LÄS MER – Marianne Lindberg De Geer: Därför skulle jag aldrig bära fittmössa 

 

Den gemensamma populärkulturen är en jagkultur, lika mycket som den innehåller landskapsmålningar och porslinsdjur. Och gravstenar i diabas. 

Det outtröttliga omformandet som Marianne Lindberg De Geer ägnar sitt konstskapande ger inte bara spännande konstverk, det är en kreativitetsboost.

En selfie är ingen konst

Selfiekulturen tillåter hennes verk att smälta in på ett nytt sätt, vilket kanske också gör dem mattare än de var från början. 

Starkare fungerar faktiskt de små ”Öar/Tablåer” som visas på ett snurrande podium. Leksaksfigurer och prydnadssaker blir pyttehistorier, små noveller som balanserar på livets kant. 

De är på väg, precis som utställningens titel. Och ”Full speed ahead” behöver inte betyda tunnelseende – det är också lättare att hålla balansen när det går fort.

 

 

KONST

MARIANNE LINDBERG DE GEER

Full speed ahead

Färgfabriken, Stockholm

Till 26/11

 

 

ULRIKA STAHRE

Marianne Lindberg De Geer är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras utställningen av Ulrika Stahre, konstkritiker och redaktör på Aftonbladets kultursida.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag