Stillbild ur det väldiga videoverket "More sweetly play the dance". Foto: William Kentridge / LOUISIANAStillbild ur det väldiga videoverket "More sweetly play the dance". Foto: William Kentridge / LOUISIANA
Stillbild ur det väldiga videoverket "More sweetly play the dance". Foto: William Kentridge / LOUISIANA
Kentridge. Foto: Oded Balilty / AP/ TTKentridge. Foto: Oded Balilty / AP/ TT
Kentridge. Foto: Oded Balilty / AP/ TT

William Kentridge mellan hopp och fruktan

Publicerad

Magnus Florin ser den sydafrikanske konstnären William Kentridge på Louisiana.

Den väldiga videoinstallationen ”More sweetly play the dance” (2015) är en ändlös procession av kroppar. Ebolapatienter med droppställningar, knotiga varelser med idolbilder höjda i skyn, snurrande dansare, blinda som leder blinda. Alla tiders hungermarscher, militärparader, begravningsföljen och karnevalståg. Flyktingar släpande sina ägodelar och öden. Silhuettfigurerna i Platons grottliknelse, med burna ting som kastar skuggor. Men ingen stelnad allegori om sanning och sken, utan vansklig rit och påträngande realitet. Hopp och fruktan, skräck och utopi. Tiden som äter sig själv, den afrikanska koloniala erfarenheten, med tystade massakrer och nya stater. Bakom projektionerna finns konstnärens eget otåliga vandrande i ateljén.

 

Utställningen "Thick time" på Louisiana samlar en rad stora verk av den sydafrikanske konstnären William Kentridge. Men ordet ”verk” smakar genast fel, även om hans konst numera fabriceras av stora medarbetarteam. Det är mer verksamhet än verk, och Kentridge är i grunden en ensam tecknare som suddar ut och tecknar på nytt och suddar ut igen. Förgängelse genomströmmar allt, han är förbunden med de obeständigaste av material, papper och kol. Fiberrester blåser bort, det blir hål i arket, en ny bild ritas över den förra som har raderats men svagt bevaras, som ett minne. Processen kan fångas ruta för ruta av en kamera, efter ett halvt år är det en kort film, ljus och svärta mot en vägg.

Antecknat: Johannesburg, föräldrarna advokater i kampen mot apartheid, insikt om det djupt onaturliga i det sydafrikanska livet. Men skepsis mot det rättsliga som enda sanningsmetod, i stället bejakande av det påhittade. Realiteten en fråga om optik. Tilltro och tvivel som motstridiga levnadsvillkor. Verklighetskänsla kan frambringas med trick. Gå in bakom scenen, in i mekaniken. Nuet en enda röra.

 

Siffror klär väggarna, numrerade bevis i brottsutredning. Vända tidspilen. Historien skapar och bryter ned samtidigt. Animation: tingen är inte döda. Klotter, myror, över papperet. Dubblerar sig i vittne och domare. Falla, flykt, fars, våld, sorg. Människor är träd, framåtlutade i blåsten. Kameran skakar, montage av olikheter, periferin strömmar in. Revolten som tankemönster och språk. Maskineri, dadaism, utopier, explosioner, eskatologi, allt tvetydigt. Mått: minuter, centimetrar, tidvattentabeller – regelbundenhet och fara. Åldrandets utnötning. Ingenting är avslutat, i stället återbruk, det blir nytt ändå. Faust och Kung Ubu i Afrika.

”Bird in flight” (2017): Längs en vägg flyger en fågel i bläck, tolv teckningar på handgjort papper, monterade på bomullstyg, vingarna i olika lägen. Olycksfågel, löftesfågel, skugga av sig själv. Utgången oviss.

 

Magnus Florin är chefsdramaturg på Dramaten och medarbetare på Expressens kultursida.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag