Högt upp längs fasaden på Uppsalas nya konserthus löper en fris med 432 lampor som växelvis tänds och släcks av impulser från den musik som spelas inne i huset: kommunikation på avstånd. Det är offentlig konst av Katarina Löfström som nu ställer ut på Uppsala Konstmusem, en allt mer lovande plats i svensk samtidskonst.
Katarina Löfström arbetar på gränsen mellan videoanimering, ljus, ljud och skulptur; hennes arbete är också i djupare mening sammansatt. Atmosfären är meditativ, minimalistisk, ren och avskalad. Men strax under ytan vibrerar dramatiska mytologier från film, science fiction och mystik.
Här finns referenser till Apocalypse now, Poltergeist och till det som inramar biograffilmen: filmbolagets emblem samt eftertexterna som rullar i en suddigt lysande loop. Och två tunga speglar ställda tätt emot varandra för tanken till Alice i Underlandet, eller David Lynch – ja, speglingar är ett återkommande grepp i hennes subtila och precisa arbete, som när hon vrider och dubblerar Paramounts berg såsom i en spegel med titeln Twin Peaks. Eller skuggor: i videon Little Star rör sig grafiska mönster som skuggor av en högre värld av gudomlig geometri: signaler på avstånd.
Videoanimationen Score visar ett system av små cirklar som pulserar, rusar, expanderar mot ett starkt vitt ljus. Här förs en dialog med både målaren Olle Bonniér och filmaren Viking Eggeling. Eller den mer okände banbrytaren Oskar Fischinger, en tysk avantgardist som på 30-talet hamnade hos Walt Disney. I hans animationer till Fantasia möter Disneys kitsch Kandinskys abstrakta expressionism. Fischinger intresserade sig för gränstillstånd, yoga, hallucinogener, alkemi och 4-dimensionell geometri.
Också Score söker sig till en yttersta gräns: det utgår från ett fotografi från rymdteleskopet Hubble som föreställer det mest avlägsna som kan registreras i den yttre rymden – och kanske den inre…