ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Le Corbusier, The poem of the right angle plates 6 (1955). Underst: Detalj från skisser till Le Corbusiers plan för Stockholm från 1933.
© Le Corbusier/ BUS 2013
Le Corbusier, The poem of the right angle plates 6 (1955). Underst: Detalj från skisser till Le Corbusiers plan för Stockholm från 1933. © Le Corbusier/ BUS 2013

En arkitekt med urverk

ANNONS:

KONST

| LE CORBUSIER | Moderna museet | Till 18 april

Den där impulsen... Som får pojkar (jag tror det är mest pojkar) att vilja bygga modeller, landskap, världar, av lego eller annat. Planerade i detalj, exakt uträknade, överblickbara. Som kopplingsscheman, eller urverk.

Vissa män (det är definitivt mest män) kommer aldrig ifrån den där fascinationen för det urverksexakta idealsamhället. Några fortsätter att spela Sims på datorn eller börjar bygga Märklintåg i villakällaren. Andra blir arkitekter.

Le Corbusiers förslag från 1925 för en omdaning av Paris är en referenspunkt i genren: hela centrala Paris jämnas med marken och ersätts med ett antal geometriskt exakta skyskrapor i betong. Ajöss gränder och köer, välkommen ljus, luft och framtid!

 

Det ser otroligt bra ut. Som betraktare känner man sig som ledarna i Fritz Langs "Metropolis" och tänker hur snygg man skulle vara på affisch, visionärt blickande snett uppåt. Det rycker lite i högerarmen.

På Moderna museets stora Le Corbusier-utställning finns även skisser till hans plan för Stockholm några år senare. De bygger på samma idéer - riv allt gammalt rat, ersätt med betongkomplex. Tegelbacken är pittoresk i jämförelse.

Visst är de här projekten tidstypiska provokationer i avantgardistisk anda, men deras inflytande på 1900-talets arkitektur går inte att överskatta. Huset var en maskin att bo i, precis som aeroplanet var en maskin att flyga med. Det låter bra och ser bra ut på bild och i modell. Vem som vill bo i en maskin är en fråga som alltför få arkitekter senare ställt sig.

Le Corbusier föddes 1887 som Charles-Edouard Jeanneret i La Chaux-de-Fonds nära franska gränsen, den schweiziska urmakarkonstens centrum (det finns viss symbolik i det). Efter studier och resor hamnar han i Paris, skriver sina stadsplanemanifest och ritar överjordiskt vackra privatvillor åt de besuttna.

 

Dessutom målar han, vilket lätt glöms eftersom hans mjukt postkubistiska konst är så mycket stillsammare än skövlingsplanerna för städer. Hans intresse för naturen är stort livet igenom, han förundras över snäckors spiralform. Möjligen för att den är matematisk.

Allt det här utgör ett fascinerande parallellspår i Modernas utställning och museiprojekten är eleganta (tänk om Ahrenbergpaviljongen i Stockholm hade blivit av!).

Det som fastnar är ändå den där misstron mot gyttret och staden och stöket, och lösningen på det: att styra och planera människors tillvaro för att de ska bli lyckliga. Med 1900-talets historia i medvetandet går det inte att undkomma rysningarna.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
MEST LÄSTA ARTIKLARNA PÅ KULTUR
ANNONS:
ANNONS:
PODCAST: LUNCH MED MONTELIUS
Podcast: Hämndens timme
ANNONS:
PODCAST: EN VARG SÖKER SIN POD
BARNKONVENTIONEN 25 ÅR
ANNONS:
Per Olov Enquist 80 år
UKRAINA
ANNONS:
BLOGGAR
Mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: