Cindy Sherman, Untitled #150, 1985. Foto: Cindy Sherman/Metro pictures
Cindy Sherman, Untitled #150, 1985. Foto: Cindy Sherman/Metro pictures

Cindys iscensättning

Publicerad

Det är inget fel på Ellen Ripleys kompetens.

En efter en dödas de övriga i besättningen av rymdmonstret som tagit sig ombord på det slitna fraktskepp där hon tjänstgör.

Ripley både inser ett och annat om planerna hos skeppets cyniska ägare (de är beredda att offra sina anställda för att få hem monstret) och besitter tillräcklig sinnesnärvaro, en list som nog måste kallas kvinnlig och vapenkunskaper nog för att till slut lyckas skicka ut varelsen i permanent omloppsbana.

Den första storfilmen

Ridley Scotts "Alien" från 1979 var den första storfilmen där en kvinna var hjälte helt på de villkor som dittills varit förbehållna män. Ellen Ripley var till och med överlägsen sina manliga besättningskollegor. Var detta kvinnans frigörelse?

Ganska exakt samtidigt hade den unga konstnären Cindy Sherman inlett arbetet med en serie fotografier där hon iscensatt sig själv i olika poser hämtade från filmens värld. Inte från några särskilda filmer, utan från film i allmänhet. Gester, uttryck, mimik som fick alla att tänka "vänta, vilken film är nu det där från?". Shermans betydelse för konsten sedan dess är svår att överblicka.

Hon gestaltade identitet som en serie roller som hon gick in i och ur, hon synliggjorde klichéer om hur kvinnor framställs, hon visade hur bilder alltid bygger på andra bilder och hon gjorde det genom att använda material från populärkulturen.

Med andra ord de flesta frågor som blev den postmoderna konstens tema. Själv sa Cindy Sherman ungefär bara att hon utgick från populärkultur för att människor skulle kunna ta till sig hennes bilder utan att först behöva läsa konstteori.

Har utopin vänts till dystopi?

För den feminism som kommit att dominera representerar Shermans konst något mer önskvärt än det som gestaltas i "Alien", ett ironiskt förhållningssätt till identitet överhuvudtaget, en ny sorts människa, snarare än en spegelvändning av de traditionella rollerna.

Själv blir jag mer och mer tveksam till den utopin.

Under 1980-talet började Cindy Sherman avbilda dockor i groteska former, könsdelar och diverse utsöndringar och vätskor. Äcklet, det frånstötande och skräcken kom i fokus i stället för den ironiska leken med roller och masker. Det är som att kroppsligheten är ett monster som inte är så lätt att bli av med.

I dag syns populärversioner av Sherman i selfie-bilder på sociala medier. Iscensättningen av jaget är vardag men nu ligger ironin inte längre i att den sker efter ungefär samma stereotyper som hon identifierade i slutet av 1970-talet. Har utopin vänts till dystopi? Det kanske är att ta i, men inte heller på Instagram kan någon höra dig skrika.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida