"En dag i livet" från 1973. Foto: PER MYREHED / NORRKÖPINGS KONSTMUSEUM"En dag i livet" från 1973. Foto: PER MYREHED / NORRKÖPINGS KONSTMUSEUM
"En dag i livet" från 1973. Foto: PER MYREHED / NORRKÖPINGS KONSTMUSEUM
"Väntsal" från 1971. Foto: MARIA WINSÖ / MODERNA MUSEET"Väntsal" från 1971. Foto: MARIA WINSÖ / MODERNA MUSEET
"Väntsal" från 1971. Foto: MARIA WINSÖ / MODERNA MUSEET
"Drömmande möte" från 2016. Foto: MARIE-LOUISE EKMAN / MODERNA MUSEET"Drömmande möte" från 2016. Foto: MARIE-LOUISE EKMAN / MODERNA MUSEET
"Drömmande möte" från 2016.  Foto: MARIE-LOUISE EKMAN / MODERNA MUSEET
Bild ur barnfilmen "Barnförbjudet" från 1979. Foto: CARL JOHAN DE GEER / SVENSKA FILMINSTITUTETS BILDARKIVBild ur barnfilmen "Barnförbjudet" från 1979. Foto: CARL JOHAN DE GEER / SVENSKA FILMINSTITUTETS BILDARKIV
Bild ur barnfilmen "Barnförbjudet" från 1979. Foto: CARL JOHAN DE GEER / SVENSKA FILMINSTITUTETS BILDARKIV

Äntligen får konsten stå i centrum

Publicerad

Bland Moderna museets publikdragande retrospektiver har turen nu kommit till Marie-Louise Ekman.

Hanna Johansson applåderar en utställning som äntligen går på djupet med Ekmans konstnärskap.

Eyelinerpilar bakom runda glasögon, det långa håret med pannlugg. Skådespelerskan Ellen Jelineks mask i rollen som Teaterchefen i filmen ”Den dramatiska asylen” från 2013 identifierar henne genast som Marie-Louise Ekman. Det är svårt att tänka sig en svensk kulturpersonlighet med lika omedelbart tydliga attribut som hon, det där som gör någon lätt att klä ut sig till: Salvador Dalís mustasch, Frida Kahlos ögonbryn.

På Moderna museets retrospektiv visas ”Den dramatiska asylen” tillsammans med det omfattande måleriet, insamlade hårlockar, teckningar, en återskapad Giselle-kuliss, barnfilmen ”Barnförbjudet” från 1979. När den kom riktade Marie-Louise Ekman kritik mot ett kulturetablissemang som inte tillerkände barn samma förmåga – och kanske ännu viktigare, samma behov – av att som vuxna tillägna sig konst som är känslomässigt komplex. En uppfattning som så sent som förra året ekade i diskussionen om hur Suzanne Ostens film ”Flickan, mamman och demonerna” först försågs med en 15-årsgräns som skulle ha stängt ute dess tilltänkta publik.

 

LÄS MER – Hanna Johansson: Kulturhuset har gått vilse i blåbärsskogen

 

Barnperspektivet hos Ekman har plockats upp i utställningsscenografins skalförskjutningar med jättelika väggmålningar och små skära träsoffor. Men det är inte ett perspektiv som baserar sig på en identifikation med ”barnet” som någon slags främmande varelse, utan på insikten om att vi som vuxna ständigt är samma barn som vi en gång varit. 

Instagram-vänligt

Eller, om man så vill, att vi som barn var samma vuxna som vi är i dag. Erfarenheter och inlärda beteenden till trots finns där samma ögon som ser på världen, handen som rör vid ett fluffigt rosa tyg eller vid någon man älskar. 

I ”Ålderslöst möte” från 2016 går en man och en kvinna mot varandra rakryggade och till synes unga, men efter sig släpar de en var sin oformlig siamesisk tvilling, en försvagad och åldrad eller rentav död version av sig själva. Kanske är det de åldrade gestalterna som faktiskt står för den yttre verkligheten medan de unga står för den inre, det jag som är närvarande i alla livets skeden under den förgängliga och föränderliga ytan. 

 

LÄS MER – Hanna Johansson: Gerda Wegeners lesbiska lycka är radikal

 

Om Modernas utställningar ibland känns lite väl optimerade för att generera maximalt med instagraminlägg – och make no mistake, du kommer garanterat se den här utställningen till leda genom ytliga bekantas linser på sociala medier under månaderna som kommer – har curatorn Jo Widoff här lyckats med något jag aldrig tidigare hade trott behövdes: att sätta Marie-Louise Ekman i ett sammanhang. 

Hon är en sådan gigant, en sådan man säger om lite fjäskigt: ”hon behöver ingen närmre presentation”. Men det är ju inte sant. Ända sedan 1960-talet har såväl kritiker som fans fastnat vid Marie-Louise Ekmans yta, vid eyelinern och de runda glasögonen, vid hennes dam i gul page som andravågsfeministerna underkände som motiv för att hon var så passiv, trots att hon oavbrutet och bokstavligen bröt sig ur sitt skal. Här kommer man bortom kulturpersonligheten, Teaterchefen, ner och in i konsten som är campy och karnevalisk, rolig och ärlig. 

Ytan, återigen, föränderlig. Men integriteten orubblig.

 

 

KONST

Marie-Louise Ekman

Moderna museet, Stockholm

Till 17/9

 

Hanna Johansson är kritiker på Expressens kultursida.

Hanna Johansson
Hanna Johansson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag