Kudzai Chimbaira. Foto: Henrik Dahl

Kudzai Chimbaira.

 Foto: Henrik Dahl

"Kongo – en pjäs om Sverige" missar målet

Publicerad

Den svenska FN-insatsen i Kongo 1960 skulle bli en av de mest dramatiska, och blodigaste, som svenska trupper utsatts för. De unga männen som var förberedda på att dra el, snarare än ett fullt väpnat krig, var samtidigt brickor i ett världspolitiskt spel man på marknivå hade svårt att greppa.

I "Kongo - en pjäs om Sverige" på Teater Tribunalen i Stockholm har man valt ett journalistiskt angreppssätt för att tala om det allra svåraste - krig.

 

I scenkonstkompaniet Lumors uppsättning angriper man problemet genom att iscensätta mer eller mindre omarbetade intervjuer med svenska FN-soldater och en kongoles som upplevde kriget som barn.

Det är ömsom roligt (lite för ofta) och ömsom allvarligt. Jag hade önskat en mer åtdragen dramaturgi, en klarare konfliktlinje, i stället för detta svävande tilltal, som väjer för det svåra.

 

För det är som att pjäsen inte riktigt har bestämt vad den vill vara; okommenterade vittnesmål, eller politisk teater. Ingen vill bli skriven på näsan, men nu uppstår inte heller den skavande tankeverksamhet som ett medvetet tvetydigt och motsträvigt verk framkallar.

Snarare är det jaha: svenskarna mådde dåligt, Kongo utnyttjas. Trots att ansatser görs kompliceras aldrig svenskheten bortom det ärliga, arbetsamma och naiva. Först när det kongolesiska vittnesmålet spelas av Kudzai Chimbaira, där krigets fasor framträder utan glimt i ögat, och kopplingar dras till dagens flyktingströmmar, rör man vid det stora allvaret.

 

Samtidigt är det inte ensemblens fel att publiken skrattar när man i upprabblande av fakta och händelser kontrasterar priset på rågummi, metaller, dödsfall i Kongo med lanseringar av Nokia 3310 och Play- station.

Snarare verkar det handla om att kunskapen om kontinenten, och Sveriges delaktighet och skuld, är så låg att poängen går publiken förbi.

Valerie Kyeyune Backström
Valerie Kyeyune Backström

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag