OKUNNIGT. Det enda mönstret som synliggörs i krönikan "Muslimska mördare kommer vi aldrig kalla serieskyttar" är ett systematiserat faktafusk. Foto: Ylwa YngvessonOKUNNIGT. Det enda mönstret som synliggörs i krönikan "Muslimska mördare kommer vi aldrig kalla serieskyttar" är ett systematiserat faktafusk. Foto: Ylwa Yngvesson

OKUNNIGT. Det enda mönstret som synliggörs i krönikan "Muslimska mördare kommer vi aldrig kalla serieskyttar" är ett systematiserat faktafusk.

 Foto: Ylwa Yngvesson
Anders Breivik, terrorist. Foto: Frank AugsteinAnders Breivik, terrorist. Foto: Frank Augstein
Anders Breivik, terrorist. Foto: Frank Augstein
Peter Mangs, terrorist. Foto: Tomas LeprincePeter Mangs, terrorist. Foto: Tomas Leprince
Peter Mangs, terrorist. Foto: Tomas Leprince

Kjell Häglund avslöjar Jan Guillous faktafusk

Publicerad

Sanningen blir det första offret när Jan Guillou hamrar in poänger i flammande ideologiska kolumner.

Kjell Häglund skingrar rökridåerna kring Guillous systematiska faktafusk.

Varför kallar vi inte Peter Mangs och Anders Breivik för terrorister? Varför är terrorismen företrädesvis ett västerländskt narrativ förbehållet muslimer?

Nej, Jan Guillou är inte ute efter att förklara varför, i sin senaste Aftonbladet-kolumn med rubriken "Muslimska mördare kommer vi aldrig kalla serieskyttar". Han är bara ute efter att illustrera narrativet, få oss att se mönstret.

 

Tyvärr, för den som verkligen är bekymrad över detta narrativ, är det enda mönstret som synliggörs i krönikan ett systematiserat faktafusk.

Det börjar med en förbluffande okunnig och falsk karakteristik av rapporteringen efter Charleston-morden, där Guillou påstår att "inga amerikanska medier eller politiker skulle drömma om att kalla detta för terrorism, eftersom gärningsmannen var vit och synnerligen kristen", och att "termen man använder i stället är 'masskjutning'".

I själva verket gör många amerikanska medier och politiker (inte minst presidentkandidaten och förra utrikesministern Hillary Clinton, i ett uppmärksammat utspel) en direkt poäng av att benämna massmördaren Dylann Roof "terrorist", FBI har flaggat för just terroråtal, och den dominerande alternativa termen i USA är inte alls den generaliserande, "masskjutning", utan den specificerande, "hatbrott".

 

Efter detta haveri till inledning fortsätter Guillou med att slå fast att "ingenstans andades ordet terrorism", när en svensk nazist greps för innehav av sprängmedel i förra veckan. I själva verket har t-ordet varit centralt i den svenska debatten om händelsen, en debatt som dessutom var ett tvärmedialt vrål i jämförelse med uppmärksamheten kring den samtidiga häktningen av två terrormisstänkta svenska muslimer i Göteborg.

 

Det är som om Guillou väljer att bortse från både neutrala och meningsfränders utsagor, endast fokuserar på yttersta fiendeflanken och beskriver dennas skeva verklighetsbild som allmänt rådande.

I nästa resonemang i krönikan kommer Guillou in på att "en mindre känd deckarförfattare gett ut en bok med titeln "Almedalen har fallit", som handlar om hur muslimerna angriper Almedalsveckan i stor skala" - vilket är något han alldeles fått om bakfoten. Ty terroristerna i boken är vita högerextremister. Vem är det egentligen som ser muslimspöken?

Därefter skriver Guillou om "de två skolpojkar som försökte bränna ner konstnären Lars Vilks hus, men brände sig själva, lämnade legitimation på platsen och dömdes hårt för terrorism". Fel igen. De dömdes för försök till mordbrand.

 

Slutligen försöker Guillou sy ihop sin tes med påståendet att "få, om ens någon, bland borgerliga skribenter vill kalla Breivik terrorist" - men googlar man på hans egna "usual suspects" - Per Gudmundson, Magnus Ranstorp, PJ Anders Linder, Ivar Arpi, Ann-Charlotte Marteus... - så har samtliga som den självklaraste sak i världen benämnt Breivik som just terrorist:

"Terroristdådet i Norge är ett nationellt trauma /.../ Den norske terroristen Anders Behring Breivik..." (Gudmundson); "terrorattentaten i Norge 2011" (Arpi); " fullt ut jämförbart med det som drabbade USA den 11 september 2001" (Linder); "terrordåden i Norge" (Marteus); "antiislamsk hybridterrorist", "högerterrorismen", "Malmöskytten är en solklar terrorist", "högerterrorismen har ökat" (Ranstorp).

Att skriva med brinnande övertygelse är något Jan Guillou säkerligen vinnlägger sig om. Men antänd övertygelse, flammande tro, kan skapa kraftig rökutveckling som skymmer fakta-sikten.

En ideologiskt övertygad skribent behöver en redaktör med brandsläckare. Aftonbladet hanterar Guillou på motsatt sätt, de ger pyro-mytomanen tändstickor.

 

Det är så Jan Guillous krönikor med åren utvecklats till att bli brutala tillhyggen att misshandla meningsmotståndare med, i syftet att tillfredsställa sin egen och meningsfränders ideologiska blodtörst. Han reflekterar inte utan intimiderar, med en cocktail av överklassig härskarteknik (aldrig namnge, bara förminska genom att försåtligt ange titel och grad av publik framgång) och ren skolgårdsstrategi där den som slår fulast och hårdast vinner. Research är för medlöpare.

 

FOTNOT. Detta är en bearbetad text som först publicerades på Kjell Häglunds Facebookprofil.

 

Kjell Häglund

kulturen@expressen.se

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag