Kjell Alinge. Foto: Lennart Isaksson
Kjell Alinge. Foto: Lennart Isaksson

Kjell Alinge vågade ta ut svängarna i etern

Publicerad

Radioprofilen Kjell Alinge var både kontroversiell och oförutsägbar.

Gunilla Brodrej minns en luststyrd radiorebell.

Ingenting i radio låter längre så utflippat och risktagande som "Hemma hos Kjell Alinge och Janne Forssell" gjorde 1971-1976. Deras "kulturfunk från de befriade områdena" pågick strax före midnatt, och jag var för liten för att få vara vaken och lyssna, men programmen gavs ut på den ena lp-skivan efter den andra. Så jag satt med enorma lurar på bibblan och lyssnade. Killing-gänget måste ha gjort det också.

Alinge och Forssells anarkistiska samhällsatir svingade svärdet åt alla håll, men nästan alltid från ett lilleputtperspektiv. Ett vanligt upplägg var att nån stackare (oftast Janne Forssell, skådisen från Värmland, med mild Lars Lerin-röst) blev uppringd och fick ta emot allsköns krevader från en Kjell Alinge i olika grader av upplösningstillstånd.

Ring så spelar vi

Den mest kända sketchen är kanske "Ring så spelar vi"- parodin "Melodicharaden", där den djupt olyckliga uppringaren gråter i luren och programledaren förlorar tålamodet och ryter frågan. Det kunde vara ännu svartare. I sketchen "Kära skolöverstyrelsen" tackas "de lärare som låste världsbilden och drog ner en gardin för verkligheten" så att deras före detta elever nu leende kan "följa den despotiska chefens minsta vink".

Enligt Alinge själv fick "Hemma hos..." upphöra efter att en kvinnlig radiokollega som vanligtvis brukade tala om opera bad honom att sluta göra satir på vänstern och Grupp 8. Alinge obstruerade givetvis. Men det hjälpte inte.

Fortsatte sina radioäventyr

När Kjell och Janne så att säga flyttade isär fortsatte Kjell Alinge radioäventyren tillsammans med ljuden och musiken. På 1980-1993 ledde han ett musikprogram som knappast skulle tillåtas i P3 nuförtiden. Mellancheferna var mycket färre, spellistorna dikterade inte flödet i varenda program och "Eldorado" var en upptäcktsfärd till musik man inte visste att man tyckte om.

Alinge gjorde vad han hade lust med. Manus skrev han inte, utan lärde sig utantill före själva inspelningen. Det som kom ut var minst sagt oförutsägbart, meningarna flöt fram som stream of consciousness. Denna säregna radioprosa bildade en prunkande djungel kring musiken. Han var filmen och musiken han spelade ett soundtrack.

Inte sällan kunde han vara kontroversiell. Genom sitt urval var han ju i någon mån politisk, och våren 1990(året då han också fick Expressens musikpris Spelmannen) opponerade han sig verbalt mot den sega, dumma svenska musiken. Både Ulf Lundell och Björn Afzelius fick sig en släng av sleven. I stället kunde han framhålla talanger som Titiyo, tidigt i hennes karriär. Spelades en artist i "Eldorado" betydde det att låten hade passerat ett nålsöga. Det spelade roll var Kjell Alinge valde att placera pickupen.

Strömlinjeformat Sveriges Radio

Även om radiochefen Cilla Benkö artigt kommenterar Kjell Alinges bortgång genom att erkänna hans betydelse för Sveriges radio måste man läsa Kjell Alinges svidande kritik mot just hennes arbetsplats (SVT opinion 12/9 2015).

Trots poddexplosionen låter Sveriges radio mer strömlinjeformat än någonsin. De nya programmen är misstänkt lika de gamla. Det mesta pitchas av servila produktionsbolag för ängsliga mellanchefer.

Ingen släpper längre in en fritänkande vildhjärna som Kjell Alinge.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

Kulturredaktionen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag