Jocke Berg i Kent sjunger på sista versen.Jocke Berg i Kent sjunger på sista versen.
Jocke Berg i Kent sjunger på sista versen.
Parallellt med sina hyllade studioskivor har Kent också varit ett av landets största liveband. Foto: Jan WiridenParallellt med sina hyllade studioskivor har Kent också varit ett av landets största liveband. Foto: Jan Wiriden
Parallellt med sina hyllade studioskivor har Kent också varit ett av landets största liveband. Foto: Jan Wiriden
Kent 1997, vid tidpunkten för genombrottet med skivan "Isola". Foto: Mattias BardåKent 1997, vid tidpunkten för genombrottet med skivan "Isola". Foto: Mattias Bardå
Kent 1997, vid tidpunkten för genombrottet med skivan "Isola". Foto: Mattias Bardå

"Kent slutade innan de blev som de andra"

Publicerad

Den stilbildande Eskilstunagruppen Kent lägger ner efter ett kvartssekel.

Elin Grelsson Almestad lyssnar på ett band vars budskap om konformism och existentiell ångest kom att bli soundtrack för en epok i det svenska samhället.

Kent hade börjat bli ett band som alltid skulle finnas. Jag föreställde mig att min generation, som varit tonåringar och växt upp med gruppen, skulle stå på en arenaspelning år 2035 med en stampande fot i marken och plastglas med öl i handen likt våra föräldrar gjorde med Ulf Lundell.

Kent valde ett värdigare alternativ för alla inblandade. Under söndagkvällen lades en kort film upp på deras hemsida. Videon flirtar skamlöst med referensramar och bildspråk från Kents eget universum och avslutar med ett förkunnande om en sista skiva och turné under 2016 innan bandet lägger ner för gott.

Passande avsked

Det är ett avsked i samklang med hur Kent byggt sin karriär och sitt varumärke. Allvar och integritet har varit ledord genom de första slamrande gitarrerna i början av 1990-talet till dagens pulserande synthslingor.

Pretentioner, skulle somliga säga. Solglasögon och allvarliga blickar, sälja ut Stadion med Bruno K. Öijer som förband och förmå en tusenfaldig publik att klä sig i vitt, referenser till Baudelaire och Mary Shelley. Kents värld befinner sig ljusår ifrån den Melodifestival som hållit landet i ett järngrepp de senaste fem veckorna.

Ändå räknas de som Sveriges största rockgrupp, eftersom de lyhört alltid befunnit sig i samklang med sin tid. Gamla fans må fnysa åt hur Kents musik gick från larmande gitarrer för indiekidsens ensamma tonårsrum till att bli spellista i den nyrenoverade bostadsrätten hos en key account manager i Vasastan. Men Kents berättelse är berättelsen om en klassresande generation som lämnat småstäderna, vars självpåtagna utanförskap fortfarande skaver samtidigt som de vet att de blev som de andra.

Tonårsvrål

Texterna rör sig mellan ungdomens industrilandskap i Eskilstuna till Stockholms innerstad, vår slutstation, vårt mål. Konformismen och den existentiella tomhet som Kent skildrar visar sig inte vara en småstadssjuka utan ett samhällssymtom.

"I själen din, ja långt långt in, ekar tonåringens vrål", sjunger Jocke Berg i låten "Klåparen" om en vuxen man som suddat ut varje spår från tonårstidens utanförskap men faller in i sin gamla roll så snart han återvänder till hemstaden. Kents språkliga och musikaliska utveckling fångar tonårsvrålen hos alla dem som blev vuxna i den fria marknadens värld, fick veta att de kunde bli vad än de ville och nu ser allting gå förlorat.

"Du förlorar hur du än försöker", konstaterar Berg på senaste skivan. Kent lägger ner i ett land som slutat att tro, där medelklassens utlovade frihet klingar alltmer falskt samtidigt som världen tränger sig på med flyktingströmmar och klimatförändringar.

Att bandet i dag släppte en singel med titeln "Egoist" är inledningen till ett avsked värdigt Sverige 2016.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.

Elin Grelsson Almestad
Elin Grelsson Almestad

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag