Katarina Bernhardsson: Litterära besvär

Publicerad
Uppdaterad
Nils Schwartz läser Katarina Bernhardssons avhandling om romansjukdomar.
Finns det en enda roman i världslitteraturen där alla gestalter förblir friska och krya berättelsen igenom? Från lätt förkylning till obotlig cancer – alltid är det någon som författaren sjukskriver. Sjukdom konstituerar de mänskliga livsvillkoren mera än kärlek. Det finns de som aldrig har älskat, men ingen som aldrig har haft feber.
Ändå är sjukdom som romantema ett nytt forskningsobjekt inom litteraturvetenskapen. En avgörande betydelse har Susan Sontags essä Sjukdom som metafor från 1978 haft. Sedan dess har forskningsområdet Literature and medicine vuxit fram som en underavdelning inom det tvärvetenskapliga fältet Medical humanities, en ämnesrubrik som i sin tur tillkom så sent som 1976.
Kolerans spöke går genom världen. Bilden är något beskuren. Foto: National Library of medicine photographic archive
När Katarina Bernhardsson nyligen disputerade på litteraturvetenskapliga institutionen i Lund var det med ett pionjärarbete inom forskningsområdet Litteratur och medicin i Sverige. Hon analyserar sju svenska romaner från 2000-talets första decennium – två av dem utkomna så sent som för två år sedan. Det måste vara något av ett rekord i en disciplin där det länge var en oskriven regel att inte disputera på en författare som ännu var i livet.
Jag har förståelse för Bernhardssons tidsavgränsning, även om det givetvis hade varit ännu intressantare med en jämförande studie av olika litterära epokers syn på sjukdomsbegreppet. Att romanerna är så pass nyutgivna innebär att hon har varit hänvisad till dagstidningsrecensioner som huvudsaklig referenslitteratur – även det tidigare näst intill förbjudet i en doktorsavhandling. Men det innebär också att hennes närläsningar av romanerna framför allt bygger på egna iakttagelser, och det är i min privata betygsnämnd ett extra plus i en genre som annars alltför lätt tenderar att bli kompilatorisk.

Tre av romanerna – Maria Fagerbergs Svart dam (2003), Carl-Henning Wijkmarks Stundande natten (2007) och Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna (2008) – handlar om den ultimata sjukdomen, nämligen döden. Det är inte alldeles självklart att sjukdomen som föregår den är det som mest sysselsätter läsarens tankar. Men Bernhardssons koncentration på sjukdomen är inte till för att isolera temat – som vore det satt i karantän – utan för att finna nya vägar in det självklara.
Två närbesläktade sjukdomar som knappast skulle ha förekommit i en roman för femtio år sedan är anorexi och bulimi. I ett kapitel ställer Bernhardsson Sara Mannheimers ”anorektiska” debutroman Reglerna (2008) och Åsa Ericsdotters ”bulimiskt” prosalyriska berättelse Kräkleken (2002) mot varandra som två utväxter från ätstörningens gemensamma ro

Bäst är kapitlen om Per Olov Enquists Blanche och Marie (2004) och Torgny Lindgrens Pölsan (2002), dels därför att Bernhardsson här arbetar med flera infallsvinklar, dels därför att texterna är mera mångtydiga och motsägelsefulla. I ingen av dessa romaner är egentligen sjukdomen det givna huvudtemat. Enquist ifrågasätter att hysteri över huvud taget skulle vara en sjukdom i samma bokstavliga mening som cancer är det. Och Lindgren blandar ner lungsoten som en av många ingredienser i den kryddade textpölsa han kokar.
Bernhardsson lyckas genom att sätta sjukdomen i fokus för sin analys palpera fram romanernas centrala smärtpunkter, varifrån betydelserna ger sig till känna likt ilningarna i ett hermeneutiskt nervsystem.
Då bör det förstås tilläggas att det är bara den sortens romaner som blir stor litteratur – litteratur som skrivs utan terapeutiska biavsikter. Här utfärdas varken friskhetsförklaringar eller dödsattester, här förvandlas anamnesen till obotlig konst.

Den slutsatsen är inte Katarina Bernhardssons. Men bara det faktum att hon stimulerar tanken visar att hennes avhandling har förutsättningar att nå utanför seminarierummens slutna krets. Det händer inte varje dag på våra litteraturvetenskapliga institutioner.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag