Dilsa Demirbag-Sten oroas över att de dogmatiska åsikterna håller på att ta över problemformuleringsprivilegiet.
Vi är en del av Lars Vilks konstverk. Konstnären, rondellhunden och reaktionerna smälter samman och blir allas vår angelägenhet. Det är oacceptabelt att de högljudda protesterna från åhörarna i Uppsala övergick i våld.
Efter händelserna i Uppsala uttalade sig religionshistorikern Mattias Gardell i UNT (14/5) om islamofobin i Vilks konstverk och agerande. Gardell hänvisade till sin kommande bok där sannolikt var och varannan kommer att stämplas som islamofober.
I UNT-intervjun säger han också apropå rondellhunden att ”ingen anständig tidning publicerar ’roliga’ antisemitiska bilder i sin tidning, men kul islamofobiska bilder kan man ha”.
Vännerna på statsvetenskapen i Uppsala kan göra en insats för den samlade skärpan på lärosätet genom att förklara vissa grundläggande begrepp för Gardell.
Det går inte att jämföra nidbilder på judar, en folkgrupp, med att avbilda Muhammed, en religiös profet. Religionerna bör inte ha exklusiva rättigheter i en demokrati. Inte ens egyptiska Muslimska brödraskapet.
Några andra ljushuvuden gick ut och konstaterade att det var kontraproduktivt av islamisterna att bruka våld mot Vilks. Som om det fanns ett muslimskt kollektivt ansvar. Vi är svenskar. Den enda kollektiva lojalitet man kan avkräva av någon i vårt land är den mot svensk lag.
Utöver det är vi alla individer som själv bestämmer våra identiteter och kollektiva lojaliteter.
I en debatt om religionsfrihetens gränser borde skiljelinjen gå mellan dem som är anhängare av en sekulär stat och dem som vill flytta fram religionens positioner. De senare finns inom varje religiös grupp. I debatten om yttrandefrihet torde den principiella skiljelinjen gå mellan dem som vill inskränka det fria ordet och oss andra som inte vill det. Men så enkelt är det tyvärr inte i den aktuella diskussionen. Ett islamiskt filter har lagts över allt fler frågor.
Muslimer erbjuds två kartor att navigera efter. En ritad av Gardell och hans gelikar. Den andra av Sverigedemokraterna som värnar en svenskhet där vi andra inte får plats. Hur många orkar eller vill vara muslimer eller kristna på heltid? Demokrater och liberaler har ryckt på axlarna åt dumheterna och fortsatt att vara samhällsmedborgare och individer i den normala ickedogmatiska verkligheten.
Islamister och andra religiösa galningar hör tillsammans med rasister och främlingsfientliga krafter hemma i den politiska mariginalen med sina samhällssplittrande ambitioner. Men yttrandefriheten gäller även dem som förespråkar ett slutet och monoetniskt samhälle och en religiöst präglad lagstiftning. En fungerande och stabil demokrati bör kunna hantera sådana åsikter.
Men minaret- och burkaförbud, lagar mot blasfemi, samt hot och våld mot publicister och konstnärer tyder på motsatsen. Två män är nu misstänkta för att ha försökt elda upp Vilks hem. För sådana handlingar finns inga ursäkter. Demokratiska och liberala krafter har en del att ta itu med för att inte fältet ska ligga fritt för dem som föraktar det öppna samhället.
Men det förutsätter att vi lämnar den etniska/religiösa kartan åt föreningslivet och återgår till de universella värdena som kompass.
