Det trodde man inte. Att mannen bakom barnens mintgröna potta skulle bygga frälsningen för Kungliga operans experimentella scenkonst. Men visst, Artipelags enorma blackbox är spelplats för Karolinas sömn, Anders Eliassons opera som kretsar kring en ung flicka utanför Mönsterås runt förra sekelskiftet som låg i dvala i 32 år.

Nationalscenens roll i det här projektet ska nog inte överskattas. Sopranen Lena Hoel tycks vara motorn. Hon har blivit knockad av konstnären Bertil Valliens glasskulpturer där inneslutna figurer anknöt till Karolinas öde och beställt en opera med libretto av poeten Bengt Emil Johnson. Till råga på allt har hon lyckats få Björn Babybjörn Jakobson och hans Artipelag med på noterna.

Förutsättningarna är de bästa för detta monodram för sopran och kammarorkester. Anders Eliassons flödande mollstämda musik går med olika grader av intensitet in och ut ur en sorts franskklingande vemod som känns både tilltalande och ledsamt. När Lena Hoel kommer in som svart sorgfågel fäst i sele och de uppträdda däcken på linor lyfts mot taket som väldiga stegar tror jag mig se inledningen på någonting riktigt stort. Lena Hoel har en fängslande sopran och en öm, lugn gestaltning och Eliassons partitur lyfter kärleksfullt fram hennes bästa sidor.

Men Karolinas känsla ser i stort sett likadan ut hela tiden i Johan Bergmans ljusdesign och scenografi. Christina Ouzounidis regi utnyttjar bara en bråkdel av spelplatsen. Visserligen är texten mer av tillstånd än berättelse, men man hade kunnat, till exempel genom filmprojektioner eller ljuseffekter, förmedla en känsla av dröm som annat än färglös blöt smörjhall. Kunnat korrespondera med Bertil Valliens fascinerande glaskonst utanför dörrarna. När harpan river upp en bit himmel kliver Hoel äntligen in i scenens stora njurformade grunda svarta bassäng så att vattenytan klyvs och ett vågmönster spelar på väggarna. Mer kontraster än så blir det inte.

Textens varelser, skogsuddar och glimmande is, de "utanförstående som ropar hennes namn" och alla "bilder som strömmar förbi och genom henne" förblir i det fördolda. Karolinas sömn klarar sig inte undan den hotande känslan av att vara sövande.

FOTNOT: Karolinas sömn sänds i SR P2 lördag 14/7 2012 kl 18.03