Reportaget från Ogaden skulle handla om olja, men kom i stället att handla om bläck. Martin Schibbyes inledning på gårdagens presskonferens känns redan klassisk. Det var inte "friheten från kedjor" som gladde honom mest, utan att ha fått yttrandefriheten åter.
Sällan har ett tal om det fria ordet känts så på riktigt, som på Martin Schibbyes och Johan Perssons första framträdande i ABF-huset i Stockholm, besökt av uppemot 200 journalister, däribland flera etiopiska exiljournalister och bloggare.
De senare stod inte för frågorna om Schibbye och Persson kanske var "lite korkade" när de åkte till Ogaden. Eller vad de tyckte om moderaten Maria Abrahamssons blogginlägg där hon skrev att "två marxister som avskyr regeringen Reinfeldt är på väg hem".
Välkomna hem - till ankdammen.
Exiljournalisterna ville i stället tacka dem för deras mod och för att ha avslöjat diktaturen Etiopien.
De båda svenska reportrarna har suttit i fängelse i 14 månader i en av världens värsta skendemokratier, i början tillsammans med journalister, författare och andra dissidenter som den etiopiska regeringen har tystat. De knackade genom väggarna till varandra, i ett desperat försök att kommunicera.
Medan Schibbye och Persson nu har fått åka hem sitter många av de andra kvar. "Berätta för världen vad ni har sett", sa en medfånge när de lämnade Kality-fängelset. Och i ett land inte långt därifrån sitter Dawit Isaak sedan snart elva år i ett dödsläger som straff för sin regeringskritiska journalistik.
Men vi får för Guds skull inte glömma vad Maria Abrahamsson skrev på sin blogg!
Martin Schibbyes och Johan Perssons egen attityd imponerade. De svarade på frågan om Abrahamsson, med ett förundrat leende, att de var glada att vara tillbaka i ett land där man fick blogga om vad man ville.
Människorna som de åkte för att träffa i Ogaden-provinsen, för att granska oljebolagens roll i brotten mot mänskliga rättigheter, "de bloggar inte, de publicerar inga memoarer". Det var deras historier som var det centrala.
Schibbye och Persson lovade att med alla till buds stående medel fortsätta sin granskning av vad som händer i den stängda regionen och vad som kanske kan kopplas till Lundin Petrolium, där Carl Bildt satt i styrelsen under prospekteringen i Ogaden. Utrikesministern borde erbjuda dem en intervju om detta, innan de ens hinner fråga.
Presskonferensen kommer att bli en milstolpe i svensk presshistoria. Deras redogörelser för sitt patos och vikten av att fritt få använda sitt "bläck" träffade rakt i hjärtat.
Tillbaka i dammen läser jag Anders Johansson på Aftonbladet Kultur. Han skriver om det som han anser förenar Pussy riot, Lars Vilks, Johan Persson och Martin Schibbye. Håll i er nu: "liberalismens omättliga behov av deras öden". Han kritiserar "besatthet av yttrandefriheten som princip", eftersom det ställer sig i vägen för det frågorna verkligen gäller och bara får oss att vältra oss i vår egen förträfflighet. Han kallar det för en "kapitalistisk logik".
Jag hoppas att han lyssnade på presskonferensen och de båda exfångarnas berättelser. Förhoppningsvis ställer han någon gång frågan till dem om de håller med om att besatthet av yttrandefrihet är något förkastligt. De har ju tvingats uppleva vad det verkligen vill säga när den inte är kattskit värd.
