SVART GULD. Kapitalismens beroende av kol och andra fossila bränslen kommer, om det inte bryts, leda till en klimatkollaps. Foto: Liushengfilm/Shutterstock
SVART GULD. Kapitalismens beroende av kol och andra fossila bränslen kommer, om det inte bryts, leda till en klimatkollaps. Foto: Liushengfilm/Shutterstock
Andreas Malm Foto: Lunds Universitet
Andreas Malm Foto: Lunds Universitet
Fossil Captial.
Fossil Captial.

Kapitalets hjärta med stora konsekvenser

Publicerad

Med "Fossil capital" ger Andreas Malm en viktig bakgrund till kolkraftens förödande konsekvenser.

Helena Granström läser en angelägen studie om mänsklighetens katastrofala fossilberoende.

Du slår upp tidningen - en vanlig dagstidning, en vanlig morgon vid 2010-talets mitt. På ett uppslag, en artikel där forskare uttalar sig om avsmältningen av ismassorna i Antarktis; den är, bedömer de, vid det här laget ostoppbar, och kommer på sikt att innebära en höjning av havsnivåerna på omkring tre meter. Redan hälften av denna höjning skulle göra miljontals människor hemlösa, heter det i artikeln.

Du bläddrar vidare. Nästa artikel som fångar din uppmärksamhet rör ett antal oljebolag, som nu planerar att dra nya oljeledningar till strategiska hamnar, för att ha möjlighet att förse den växande kinesiska marknaden med bränsle. Framtiden för dessa bolag ser, noterar tidningen, "ljus ut".

Den logik som möjliggör denna juxtaposition av nyheter - samma logik som kan få rapporter om den amerikanska gasläckan nyligen, upp emot 60 ton metangas i timmen med en daglig klimatpåverkan motsvarande utsläppen från 6 miljoner bilar, att publiceras i notisform - är en som vi vid det här laget har lärt oss att leva med.

Mellan år 2010 och 2012 ökade världens kolkapacitet mer än under hela 1990-talet sammantaget, samtidigt som det offentliga samtalet om växthuseffekten och dess konsekvenser intensifierades. År 2012 var de globala koldioxidutsläppen vidare närmare 60 procent högre än 1990 och ökade dessutom med tredubbel hastighet.

Vad vi bevittnar är effekterna av den fossila ekonomin - resultatet av en självupprätthållande ekonomisk tillväxt oupplösligt kopplad till fossila bränslen. Vad är bakgrunden till detta uppenbarligen livsfarliga tillstånd? Andreas Malm ställer frågan i boken "Fossil Capital", en bearbetning av hans doktorsavhandling i humanekologi, med ambitionen att därigenom även synliggöra de svårigheter som en omställning – en återgång, om man så vill – till förnyelsebara bränslen skulle innebära.

 

Med utgångspunkt i bomullsindustrin i Storbritannien, en nation som under en lång period svarade för merparten av världens koldioxidutsläpp, diskuterar Malm de mekanismer som gjort att de fossila bränslena intagit den centrala position som de har i dag. För närvarande är det inte bara transporter som är beroende av olja, utan även jordbruk, tillverkningsindustri och uppvärmningssystem; med andra ord helt grundläggande samhällsfunktioner.

Inom den brittiska textilsektorn ersattes vattenkraft av koldrivna ångmaskiner under några turbulenta decennier på 1800-talet. Men det intressanta, och det som kanske har mest bäring på vår nuvarande belägenhet, är att kolkraften inte tog över för att vattenkraften var dyr eller en bristvara. Tvärtom var den billigare än kolkraften, minst lika kraftfull och effektiv, och fanns att tillgå i överflöd.

Kolkraftens styrka var i stället dess kompatibilitet med det då ännu tämligen unga kapitalistiska systemet. Medan vattenkraften krävde kollektiva samarbetslösningar och samordnade infrastruktursatsningar för att utnyttjas effektivt, var den enskilde fabrikören autonom i sitt bruk av ångmaskinen. Tillgången till vattenkraft var dessutom underställd vattenflödenas naturliga variationer över såväl dygnet som året, vilket innebar en konkurrensnackdel i en bransch av global handel och automatiserade tillverkningsprocesser. Därtill var vattenkraften också bunden till de platser som råkade hysa strömmande vattendrag - inte nödvändigtvis, och inte heller ofta, de platser där konsumenter eller arbetskraft befann sig.

Att de fossila bränslena inte är del av det pågående flödet av vatten, ljus och luft gör, påpekar Malm, att de i viss mening står utanför tiden; åtminstone utanför den konkreta tid som definieras av biologisk förändring. I stället utgör de ett stycke dåtid möjligt att frigöra från sitt tidsliga, liksom sitt rumsliga, sammanhang, och låter sig därmed väl infogas i det system av abstrakt tid som maskiner och mekanisk tidmätning definierar.

Sammantaget härbärgerar de fossila bränslena en idé om oberoende av yttre krafter, såväl naturliga som mänskliga. Om bomullsfabrikörernas övergång till kolkraft i 1800-talets Storbritannien var ett sätt att göra sig fri från beroendet av oberäkneliga naturkrafter, var den lika mycket ett sätt att befria sig från beroendet av oberäkneliga arbetare, genom att underlätta för en genomgripande automatisering av tillverkningsprocesserna.

 

Föreställningen var, och förblir, på flera sätt falsk. Dels genom att automatiseringen gav upphov till nya arbetsuppgifter, och att utvinningen av det så avgörande kolet fortfarande sköttes av mänskliga arbetare, vars potentiella inflytande därmed växte. Dels för att beroendet av naturen inte på något sätt minskar i och med övergången till fossila bränslen - det antar bara en specifik form som väl låter sig infogas in i en konkurrensbaserad, monetärt orienterad, högteknologisk samhällsstruktur.

Men kanske är det ändå denna illusion, kombinerat med den utsträckning i vilken den fossila energin numera är inbyggd i vår samhällsordning, som får investerare och politiker att framhärda i sitt bruk av energikällor som hotar att på sikt förstöra förutsättningarna för såväl mänskligt som icke-mänskligt liv. Och som får ingenjörsmässiga "lösningar" på den globala uppvärmningen att framstå som tilltalande: Istället för en reell minskning av växthusutsläppen förespråkas på många håll såväl koldioxidfällor som blockering av solinstrålningen genom giftiga kemikalier som sprutas ut i atmosfären med hjälp av flygplan.

Malms bok är viktig, inte minst i kraft av sin belysning av hur teknik och samhälle växelverkar, och i vilken mån framstegstro och teknikoptimism i kombination med en oreflekterad marknadsekonomi har lett fram till vår nuvarande belägenhet.

"Fossil Capital" lämnar mig med en sinnesstämning som beskrivs väl av Malm själv: den krypande känslan av att sannolikheten att vi snart kommer att få se en flotta med sulfatdumpande flygplan, är långt mycket större än den att vi kommer att få se några verkligt kraftfulla politiska åtgärder för att förhindra en stundande klimatkatastrof.

Helena Granström
Helena Granström

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida