Ur "Pelle Erövraren – Den stora kampen" Foto: MALIN ARNESSONUr "Pelle Erövraren – Den stora kampen" Foto: MALIN ARNESSON
Ur "Pelle Erövraren – Den stora kampen" Foto: MALIN ARNESSON
Ensemblen i den brett anlagda "Peller Erövraren – Den stora kampen". Foto: MALIN ARNESSONEnsemblen i den brett anlagda "Peller Erövraren – Den stora kampen". Foto: MALIN ARNESSON
Ensemblen i den brett anlagda "Peller Erövraren – Den stora kampen". Foto: MALIN ARNESSON
Danilo Bejarano och Tuva B Larsen. Foto: MALIN ARNESSONDanilo Bejarano och Tuva B Larsen. Foto: MALIN ARNESSON
Danilo Bejarano och Tuva B Larsen. Foto: MALIN ARNESSON

Kampen går vidare så det sjunger om det

Publicerad

Berättelsen om Pelle Erövraren rullar vidare i Helsingborg. Sara Berg har sett den andra delen.

Musikal

Pelle Erövraren – Den stora kampen

Dramatisering Erik Norberg

Regi Alexander Öberg

Musik Erik Norberg och Alexander Öberg i arrangemang av Peter Tikkanen

Helsingborg Arena

Speltid 2.40 t.

 

Den första musikalversionen av Martin Andersen Nexøs roman "Pelle Erövraren" på Storan i Helsingborg måste ha blivit en stor succé för nu, tre år senare, har uppföljaren flyttats till Helsingborg Arena. Här har man inte bara själva scenen att arbeta med, utan även ett slags catwalk som leder ut i publikhavet och skapar ännu ett djup. Men det man vunnit i volym, har man förlorat i ljudkvalitet, för det ligger emellanåt en ganska retfull, burkig akustik över såväl sånger som repliker.

Sedan den förra föreställningen har Pelle, som föddes med segerhuva, vuxit upp till en ung man och lämnat det hårda livet i Bornholm för att söka lyckan i Köpenhamn. Han anländer till den danska huvudstaden övertygad om att han ska bli någonting stort. De fattiga arbetare som möter honom på kajen i den inledande scenen ska snart få se ord gå till handling. Det dröjer inte länge innan Pelle har bildat både fackförening och lett ut arbetarna i en av många strejker.

LÄS MER: Sara Berg om Pelle Erövraren 1

Det är svårt att låta bli att jämföra den här föreställningen med den första. Även den här gången har man bevarat berättelsens seriositet istället för att försöka lätta upp stämningen med hjälp av glättiga musiknummer eller spexigt agerande. Här tillåts känslor som vrede, sorg och vanmakt ta plats. Dessutom för musiken och sångerna handlingen framåt, istället för att utgöra avväpnande avbrott i den egentliga dialogen.

Jag uppskattar både kostym och scenografi, där första aktens arbetarbostad förvandlas till fabrik i andra akten och där scenmiljön konstruerats så att orkesterns kostymdike bildar en naturlig avgränsning mellan stadens olika delar. Det är fiffigt.

Dock borde upphovsmakarna ha sållat bättre i sitt digra grundmaterial, för det är mycket som ska hinnas med. Trots att föreställningen är nära tre timmar lång, känns visa delar lite väl genomhastade. Å andra sidan förstår jag inte varför man i andra akten valt att återupprepa så många av de musikaliska inslagen eller lägga ett sådant stort fokus på den långa och svårlösliga, arbetsrättsliga konflikten. Istället borde man ha utvecklat vissa av de mer relationsrelaterade partierna, som slitningen mellan hjärta och förnuft, vilken hade kunnat bli intressant.

Danilo Bejarano är Pelle

Men överlag är jag imponerad av den här uppföljaren. Danilo Bejarano är lätt att tycka om som Pelle, men framför allt gör Tuva B Larsen en både musikaliskt och sceniskt glimrande prestation som Marie, den unga flicka som ger och ger men aldrig får.

Dessutom lämnas slutet tillräckligt öppet, för att en tredje del ska kunna bli verklighet.

 

Sara Berg är kritiker på Expressens och Kvällspostens kultursida.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag