Dilsa Demirbag-Sten om Kamali, Jian och hedersvåldet.
Hedersmordet på Jian river upp gamla sår. På
Newsmill har det pågått en intensiv debatt om hedersproblematiken. ”Anna” skrev en gripande text om sin situation på skyddat boende och gav dem som dagligen utsätts för hedersförtryck en röst. Nima Dervish påminde oss
(DN 3/12) om hur tongångarna gick efter mordet på Fadime Sahindal.
Professorn i socialt arbete, Masoud Kamali, red sin gamla käpphäst om att hedersmordsbegreppet är rasistiskt och försökte sig (Newsmill) på ett karaktärsmord på Nyamko Sabuni med orden om att hon ” fått sin ministerpost tack vare demonisering av personer med utländsk bakgrund”.
2004 vände dåvarande integrationsministern Mona Sahlin kappan efter vinden och avsatte Anders Westholm som ansvarig för den integrationspolitiska utredningen och utnämnde i stället Masoud Kamali. På några få år gjordes mångkulturalism till dogm av ledande debattörer. De mest framträdande var Stefan Jonsson, Liza Marklund, Jan Guillou, Andreas Malm, Mattias Gardell och Gudrun Schyman.
Den sistnämnda ställde, tillsammans med partitoppen inom FI, svensk kvinna mot invandrad och undrade om misshandlade ”Lena” var mindre värd är Fadime. Dessa opinionsbildare blev på nolltid sanningssägare som utan större betänkligheter kunde vifta bort erfarenheter av hederskultur och principer om individuella fri- och rättigheter.
På DN:s kultursidor läxade Stefan Jonsson, Ulrika Kärnborg och Andreas Malm upp oss – många med invandrarbakgrund – som försökte belysa problemet och anklagade oss för rasism. Kanske borde vi inte blivit så förvånade. Med samma logik debatterar de mångkulturalism och islam. För dessa av vänstern hyllade skribenter finns bara två ståndpunkter: Antingen gillar man alla muslimer, alla invandrarmän, alla kurder eller också är man islamofob. En spegelbild av de främlingsfientliga krafterna. Den förstnämnda gruppen pläderar för kollektiv kompensation och rasisterna för kollektiv bestraffning.
Medan hederskulturförnekarna mal på, går mina tankar till alla de kvinnor som nekades vård och beskydd därför att delar av kulturetablissemanget satt sin heder i pant hos Masoud Kamali, en man som aldrig borde ha släppts in i ett intellektuellt anständigt rum.