Sajten för alla vinnare

Här delas det ut superbonusar.

Skönhetstips och prylar

Allt om inre och yttre hälsa.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Storlek på text:
Skriv ut text
INOM SYNHÅLL FRåN ROSENBAD. Eritreanska demonstranter kräver Dawit Isaaks frigvning på Mynttorget i Stockholm. Foto: Robban Andersson INOM SYNHÅLL FRåN ROSENBAD. Eritreanska demonstranter kräver Dawit Isaaks frigvning på Mynttorget i Stockholm. Foto: Robban Andersson

Kalla händer

Annons:
Tidigare artiklar
Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt vägrar att pröva alla vägar för att få Dawit Isaak fri innan det är för sent.
Susanne Berger och Arne Ruth konstaterar att den svenska regeringens hållning inte längre är trovärdig.
För varje dag som Dawit Isaak sitter kvar i fängelse, utan kontakt med omvärlden, blir de svenska tjänstemännens intetsägande, monotona mantra alltmer svårsmält, när de utåt försäkrar att de gör allt som kan göras och mer därtill för att han ska friges. Tjänstemännen avviker aldrig från sina standardfraser: Situationen i Eritrea är "svår"; det är det "mest slutna" samhället i världen; Dawits dubbla medborgarskap "komplicerar" saken. När de pressas att specificera vad som exakt har gjorts för Dawit Isaak, blir svaret ett snäsigt "massvis".
Det spelar ingen roll om frågan ställs av en journalist, Dawits familj eller svenska riksdagsledamöter. Herrarna Bildt och Reinfeldt kräver inte offentligt att Eritrea friger Dawit Isaak, de vill inte att framstående sändebud som Desmond Tutu förhandlar om hans liv, och de vägrar att resa till Eritrea för att bereda vägen för hans frigivning.
De hävdar att de inte lämnar "någon sten ovänd", fastän det uppenbart inte gäller sådana beslutsamma åtgärder som den brittiska regeringen snabbt vidtog när fyra av deras medborgare fängslades i Eritrea i december förra året. Man uppdrog åt sina ambassadörer över hela jorden att ansätta Eritreas representanter vid varje tänkbart tillfälle. Därtill ströp man utförseln av skattemedel som Eritrea kräver in av medborgare som bor utomlands, samt begränsade rörelsefriheten för eritreanska diplomater i Storbritannien. De brittiska fångarna släpptes i juni.

Nu i Almedalsveckans lättje­fulla solsken har både Bildt och Reinfeldt gjort det kristall­klart att den sortens åtgärder inte är någonting för dem. Och inte bara det, de är inte villiga att ställa sig bakom, än mindre själva använda sig av några juridiska vägar i Dawits fall. Istället för att fundera över hur de bäst skulle kunna stödja den officiella hemställan om habeas corpus som lämnats in vid Ertitreas Högsta Domstol den 4 juli - en formellt laglig begäran att visa upp Dawit Isaak i egen person - avfärdade den svenske statsministern och hans utrikesminister hela rättsproceduren. Båda hävdade öppet att deras mål inte är att "ställa Dawit inför domstol, utan att få honom frigiven av humanitära skäl". Reinfeldt tillade, med en perfekt pavlovsk reflex, att Dawits dubbla medborgarskap gör det svårt att åstadkomma något effektivt.
Journalisterna ställde inga följdfrågor. Kanske gjorde de inskränkta svaren dem mållösa, vilket i så fall är begripligt. I synnerhet Bildts argument att han inte tror att det är en effektiv väg att utsätta Dawit Isaak för ett repressivt rättssystem är inte bara löjligt utan direkt skandalöst. Varken han eller Reinfeldt tycks förstå vad en habeas corpus-hemställan innebär, såvida de nu inte avsiktligt ville ge just det intrycket. Både torde mycket väl känna till att en habeas corpus ålägger Eritrea att visa upp Dawit i egen person. Den är ingen begäran att han ska ställas inför domstol. I själva verket ställer den Eritreas regering inför alternativet att antingen presentera en trovärdig anklagelse eller att frige honom omedelbart.
För det andra borde Reinfeldt vara medveten om att den eritreanska regeringen själv har argumenterat för rätten till habeas corpus inför den afrikanska människorättskommissionen, och att rätten är inskriven i Eritreas provisoriska konstitution, med avsikten att den ska omfatta varje eritreansk medborgare, på samma sätt som den gäller för andra länders medborgare under olika nationella och internationella lagar. Så nog vore väl det ett instrument värt att använda i ett fall där den eritreanska regeringen hävdar enskild rätt över en person som är både svensk och eritreansk medborgare? Men uppenbart finner Reinfeldt det inte angeläget att sätta sig in ens i fallets elementära fakta. Och varför skulle han det - han lämnade Dawit Isaak åt sitt öde redan för flera år sedan, när han i en tv-intervju sade att det sannolikt inte skulle gå att rädda honom. (Expressen TV, www.expressen.se "Nära nog omöjligt få Dawit fri")

Det är visserligen sant att vi inte känner till alla ansträngningar som den svenska regeringen har gjort för Dawit Isaaks skull. Men man borde åtminstone kunna ana några kemiska spår, några krutstänk från den nedlagda energin. Det vi ser är inte uppmuntrande. Varför en total mörkläggning, när samordning av offentliga och privata ansträngningar inte bara är önskvärd utan dessutom nödvändig? Borde vi inte försöka mobilisera alla tänkbara möjligheter till det yttersta - tillsammans?
Bildt och Reinfeldt tycks vara helt tillfreds med att definiera framgång som en vägran att erkänna ett nederlag. Det fungerar ofta bra i politiken. Men i ett människorättsärende är det en djupt cynisk attityd. Om Dawit Isaak ska kunna räddas till ett liv värt att leva, måste det ske snarast. Svenska tjänstemän kan inte anklagas för Dawits situation. Det ansvaret ligger helt och hållet hos den eritreanska regimen. Men att likgiltigt avfärda och vägra stödja en seriös juridisk framstöt för Dawit Isaaks sak är inte bara bedrövligt i all sin nonchalans, det innebär också att den officiella svenska hållningen i fallet har förlorat sitt sista uns av trovärdighet.

Susanne Berger
Arne Ruth

kulturen@expressen.se

Arne Ruth är publicist, tidigare kulturchef på DN och Expressen. Susanne Berger är tysk historiker, bosatt i USA, och en av de ledande forskarna i Raoul Wallenberg-fallet.
Annons:
MEST LÄSTA ARTIKLARNA PÅ KULTUR
Annons:
Annons:
Annons:
NY PODCAST MED FRIA KULTURTANTER
SUCCÉ: EN VARG SÖKER SIN POD
Annons:
UKRAINA
KULTURPRISFESTEN 2014/TV-klipp
BLOGGAR
Annons:
Annons:
Mest lästa om kultur
Fler mest lästa om kultur

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader