ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Herbert Tingsten i Wien 1965. Foto: Per Ahlmark
Herbert Tingsten i Wien 1965. Foto: Per Ahlmark

Kalla handen

ANNONS:

Om Herbert Tingsten var CIA-agent under kalla kriget så kan man hävda att undertecknad var KGB-agent.

Författaren Lars Gustafsson avfärdar de nya forskningsrönen kring Herbert Tingsten som rent nonsens.

En forskare - som kanske skulle må bra av att forska lite mera - Mikael Nilsson, har under stort ståhej lanserat idén att Herbert Tingstens publicistiska verksamhet var baserad på CIA-understöd. Till och med ett dokumentärprogram i radio var planerat kring den sensationella upptäckten.

Det har dock, meddelas det, uppskjutits på obestämd tid, sedan expertisen har visat hur lite Mikael Nilsson hade på fötterna.

Bra så. Men för oss som var aktiva i press och litteratur på kulturkongressernas tid väcker episoden både bisarra och komiska minnen.

 

För den som kände Tingsten lite grann är det en fullständigt absurd idé att denne - jag skulle nästan säga fanatiske - motståndare till Sovjetdiktaturen och allt vad den stod för, skulle ha behövt extra uppmuntran av CIA för sin publicistiska verksamhet. Snarare hade han nog kunnat tjäna som en inspirationskälla för CIA.

Bakgrunden är Tingstens kontakter med en för oss som var kulturellt aktiva på 60-talet helt välbekant organisation, Kongressen för kulturens frihet, CCF. Kongressen, som hade sitt centrum i Paris, ordnade symposier inte olika PEN:s rundabordsamtal, och var framför allt viktig genom sina tidskrifter, främst Encounter, med Stephen Spender och Melvin Lasker som redaktörer. Birgitta Stenberg. Foto: Amelie Herbertsson. Birgitta Stenberg. Foto: Amelie Herbertsson.

Encounter var viktig för tidens engelskspråkiga författare och ett viktigt inslag i debatten om demokratiernas överlevnad. Men kongressen var också initiativtagare och sponsor till en rad andra tidskrifter av liknande karaktär, Der Monat i Österrike, Transition i Uganda, och i Sverige Kulturkontakt.

När det vid 60-talets slut blev alltmera uppenbart att kongressens beaktansvärda resurser till största delen kom från CIA:s anslag, blev situationen för dessa tidskrifter kontroversiell och de lades så småningom ner. Något hade väl detta också att göra med ett förändrat internationellt läge. Det kalla kriget var inte längre riktigt lika kallt.

 

Ingenting av detta var någon hemlighet. Till skillnad från Tingsten som aldrig var med som medlem eller deltog i en enda av de antikommunistiska CCF-kongresserna (som han i sina memoarer beskriver som alltför tråkiga), var Ingemar Hedenius, Vilhelm Moberg, Eyvind Johnson och Harry Martinson medlemmar i den svenska underavdelningen, Svenska kommittén för kulturens frihet. Sekreterare var Birgitta Stenberg som har berättat både roligt och totalt uppriktigt om denna period i en av sina självbiografiska böcker.

 

Tingsten mottog brevledes kontinuerlig information om CCF:s aktiviteter och skrev artiklar i internationella tidskrifter med koppling till CCF säger vår forskare.

Ja vem fan gjorde inte det?

På BLM:s redaktion hade vi alla tidskrifterna och fick alla nyhetsbreven. I drivor. Naturligtvis fick vi också alla "den andra sidans" publikationer. Särskilt minns jag den nästan intill vanvett tjatiga och partitrogna Chinese Literature som kom i gång lite senare.

Själv var jag lite för ung och oviktig för att inbjudas till CCF-kongresser, men hade säkert rest om jag blivit bjuden. Den litterära kvalitén på Encounter var i världsklass både när det gällde skönlitteratur och essäer i olika ämnen och det var prestige i att skriva där.

 

Hela den kulturella kapplöpningen mellan olika så kallade samhällssystem - av vilka det ena var ett totalitärt imperium och det andra en skäligen osorterad samling demokratier och halvdemokratier av olika modell - tog sig ofta komiska uttryck. Om Herbert Tingsten var CIA-agent vid 60-talets mitt, kan det nog med samma kriterier hävdas att författaren och BLM-redaktören Gustafsson var KGB-agent.

Jag fick aldrig tillfälle - tror jag - att inta CIA-subventionerade middagar, men däremot har jag ett par gånger bott på lyxhotell vid Spanska trappan i Rom på ryska arbetares bekostnad och diskuterat kulturen med Jean Paul Sartre och Hans Magnus Enzensberger på ett palats i samma stad.

Med de olika makternas försök att influera författare, konstnärer och publicister och vinna dem och deras sympatier för sina syften, var det ju så att de uppvaktade snillena tyvärr var individualister och visade en total oförmåga att hålla sams inom de organisationer som inrättats för dem. Ofta med löjeväckande resultat.

 

Kommittén för kulturens frihet var naturligtvis ingen CIA-organisation, som DN påstår i en okunnig rubrik, utan en av CIA delvis subventionerad organisation. Och det visade sig snart nog. Den nu så plötsligt aktuelle Tingsten (är det på grund av en ny, avslöjande bok om DDR-inflytandet i Sverige som detta nonsens har kommit upp?) anförtrodde Ingemar Hedenius att han blev så förargad över tredjeståndpunktandan i det möte där han deltog att han drog sig tillbaka till sitt hotellrum för att dricka brännvin.

På andra sidan uppvaktades internationella PEN-klubben livligt och tilläts till och med att hålla ett möte i Budapest 1963. Ett par år senare när PEN hade lyckats reta upp den sovjetiska litteraturmyndigheten genom att fortsätta att protestera om fängslade författare och censur, grundade Moskva sin motorganisation - Communita Europea degli scrittori. Den träffades ett par gånger i Rom.

PEN:s nya rival höll i två år tills de sovjetryska författarna Andrej Sinjavskij och Julij Daniel råkade ut för förföljelse. Då tog presidenten i Communita, professor Giancarlo Vigorelli och med honom hela den nya organisationen, helt överraskande initiativet till en kraftfull protest mot den sovjetiska litteraturdiktaturen.

Så långt jag kunde överblicka situationen var det slutet på de storskaliga försöken att engagera litteraturen i det kalla kriget.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
MEST LÄSTA ARTIKLARNA PÅ KULTUR
ANNONS:
ANNONS:
PODCAST: LUNCH MED MONTELIUS
Podcast: Hämndens timme
ANNONS:
PODCAST: EN VARG SÖKER SIN POD
BARNKONVENTIONEN 25 ÅR
ANNONS:
Per Olov Enquist 80 år
UKRAINA
ANNONS:
BLOGGAR
Mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: