Ibland får det påpekas att påven är katolik. Särskilt när han kritiseras för att han är emot preventivmedel. Den här gången har kritiken mot påvens uttalanden andra motiv än fri sexualitet. Nu gäller det liv. En av katolska kyrkans grunder för argumenten mot preventivmedel är just den mänskliga rätten till liv: Varje människas liv är lika värdefullt, vare sig hon är sjuk, frisk, katolik, ateist, född eller ofödd. Samma värdes okränkbarhet försvaras när den svenske katolske biskopen Anders Arborelius argumenterar mot dödshjälp och för kärleksfull och respektfull livshjälp.
Intentionen är vacker och karaktäristisk för människan, inte bara för den katolska människan. Men även de ädlaste av avsikter har många gånger fått motsatt effekt, exempelvis när de formaliserats till regler. Precis som det sekulära samhällets lagar kan religiösa dogmer och direktiv tolkas längs en skala som spänner mellan bokstavlig läsning och läsning i lagens anda. Den diskussionen förs även inom katolska kyrkan som har en stark filosofisk tradition.
Det finns katolska argument för att bruket av kondomer i vissa fall är det mindre onda av två onda ting.
Man kan tänka sig en situation där en präst i biktstolen får höra att en hiv-smittad man lever promiskuöst. Kan prästen inte övertala honom att sluta med detta är det hans plikt att hjälpa mannen att låta bli att bryta mot budordet att inte döda. Om kondomer används för att rädda, i stället för att hindra liv är bruket alltså i linje med livets princip.
I påvens budskap till Afrika ingår så mycket mer än synpunkter på aidsbekämpning. Det innehåller en hel tankevärld som inte tydligt framkommer i nyhetsrapporteringen. Där finns idén om familjen som grundval för samhället, samma tanke som för övrigt formulerats i Förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Tanken om kvinnans värdighet är en del av den världsbilden. För katolska organisationer i Afrika är detta inte bara idéer, utan också vardagligt fältarbete som bland annat innebär medicinsk hjälp.
Under sin Afrikaresa poängterade påven de mänskliga rättigheterna. De behöver nu alla försvarare de kan få, paradoxalt nog även gentemot FN:s människorättsråd och den kommande rasismkonferensen kallad Durban II.
I sitt tal till Afrika den 20 mars, som han höll inför bland andra Angolas president, uttryckte sig påven så här: ”Beväpnade med integritet, storsinthet och medkänsla kan ni förvandla denna kontinent och befria ert folk från de gissel som girighet, våld och oroligheter utgör, och leda dem längs en väg kantad av de principer som är omistliga för varje modernt demokratiskt samhälle: respekt för och främjande av de mänskliga rättigheterna, medborgerlig insyn, ett oberoende rättsväsende, en fri press, en statsapparat fri från korruption, ett fungerande nätverk av skolor och sjukhus…” (min inofficiella översättning). Uttalandet kunde lika gärna ha kommit från en sekulär ledare. I likhet med en populär president använde påven under Afrikaresan ofta ordet ”hopp” och formuleringar som kan förenklas till slagordet ”Yes, you can!”
Även talet till muslimerna i Kamerun den 19 mars påminner om ett av Obamas meddelanden, närmare bestämt nyårshälsningen till Den islamiska republiken Iran. Också påven talar för dialog och poängterar att mänskligheten är en enda gemenskap, samtidigt som han uppmanar till ansvar: ”Äkta religion avvisar varje form av våld och totalitarianism…” Detta är ett ställningstagande som enligt honom inte enbart kan grundas på tro. Det kräver förnuft.
Vatikanen kan komma att göra just så: smälta samman tro och förnuft till ett brett försvar för de mänskliga rättigheterna, i det här sammanhanget särskilt för rätten till liv.
Just nu pekar visserligen fader Lombardi, påvens presstalesman, på argument mot att inkludera kondomer i aidsbekämpningen. Men man kan ta hans uppdragsgivare på orden och hoppas. Hoppet ligger i det levande interna samtalet om etiska frågor.
Kyrkans sociala och ideologiska engagemang i Afrika är långsiktigt. De kvinnor som förväntas ha sex med hiv-positiva män i dag eller i morgon skyddas inte mot smitta genom drömmar om en rättvisare framtid. Katolska kyrkans högsta ledning borde därför kunna komma till slutsatsen att medan de sprider budskapet om en idealvärld dör människor i den verkliga världen. Påven har möjligheten att göra en omprövning av det absoluta kondomförbudet – och förbli katolik.
Anna Ekström
kulturen@expressen.se
Anna Ekström är översättare och frilansskribent.
