ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Jürgen Habermas.
Jürgen Habermas.

Jürgen Habermas: Zur Verfassung Europas. Ein Essay.

ANNONS:
FAKTA

SAKPROSA
JÜRGEN HABERMAS | Zur Verfassung Europas. Ein Essay | Suhrkamp, 130 s.

Visa merVisa mindre
Läs mer
Visa flerVisa färre
Den europeiska unionens nuvarande kris är inte en skuldkris utan en författningskris, inser Lars Gustafsson efter att ha läst Jürgen Habermas essä om finanskrisen.
Politisk makt, säger Immanuel Kant i Tankar om den eviga freden, urartar alltid till godtycke om den inte styrs av en moralisk form, ett styrsystem som garanterar likhet inför lag och konsekvens i suveränens handlande. Han följer upp med en för sin tid otroligt framåtblickande tanke: krig mellan verkliga rättsstater bör i princip inte vara möjligt.
Denna koppling mellan rättsstatlighet och överstatlig harmoni, mellan medborgarrätt och suveräna staters rätt och orätt är, kanske man kan säga, grundstenen i en idéutveckling som har lett fram till den europeiska unionen.
Jürgen Habermas, en av de verkligt inflytelserika politiska filosoferna i efterkrigstidens demokratiska Europa måste vara en man med fjärrskådartalang - hans nya bok Zur Verfassung Europas är en fördjupad och klargörande analys av europeiska unionens legitimitet och dess demokratiska potential. Den måste ha tagit ett par år av intensiva studier att färdigställa. Hur kunde han veta?
Kanske var det inte så underligt. Habermas hör till de numera allt sällsyntare offentliga intellektuella som kan hålla två olika tankar i huvudet. Den ena kommer från Kant: rättsstatens utveckling kommer att leda till fred och mellanstatligt harmoniskt samarbete. Verkliga rättsstater för inte krig med varandra.
Den andra tanken är den att den demokratiska strukturen hos EU är otillräcklig och inte alls kan hålla de väldiga ekonomiska krafter, i positiva och i negativa tal, som de internationella marknaderna sätter i rörelse, stångna.

Om man ser det så är den nuvarande krisen inte en skuldkris utan en författningskris:
"Den ekonomiska tunnelsynen är desto obegripligare eftersom fackfolket tycks vara helt ense i diagnosen av den nuvarande krisens djupare orsaker. Den europeiska unionen har inte kompetenserna till att harmonisera de nationella ekonomier som i sin olika konkurrenskraft driver ifrån varandra."
Mannen skriver som en kratta, men med lite tålamod kan man begripa vad han har att säga. Och det är viktigt.
För att kunna möta de kriser som stammar ur de olika suveräna medlemsländernas olika kapacitet och olika kulturer måste man ha medborgarna med sig. Det räcker inte med 16 eller 17, i högst demokratisk ordning valda, finans- eller statsministrar som i hemliga förhandlingar i Bryssel spelar poker med sina respektive medborgares resurser.
Det behövs en djupare legitimitet, den som präglar de demokratiska nationalstaterna: öppen debatt och allmänna val. Habermas skriver:
"Direktval av europeiska unionens president, något som han har fört in i spelet sedan rätt länge, skulle inte bli något annat än ett fikonlöv för den teknokratiska självutnämningen av ett kärneuropeiskt råd. Som med sina informella beslut skulle styra förbi avtalen."
Habermas, som gärna talar om risken för ett postdemokratiskt tillstånd inom EU är karakteristisk för en tysk demokratisk efterkrigstradition. Han ser författningen som den avgörande, nästan heliga akt som håller medborgare och makthavare samman med en bevarad frihet. Hanna Arendt ställde på sin tid i sin amerikanska studie On revolution den centrala frågan:
Varför urartade den franska revolutionen på bara ett decennium från konstitutionell monarki via totalitärt skräckvälde i militärdiktatur, medan motsvarande revolution på den amerikanska kontinenten la grunden till världens fortfarande solidaste demokrati? Författningen, var hennes svar. Ett svar som blev grundläggande för den unga förbundsrepubliken, och som Habermas nu vill utvidga till unionen.

Unionen har en framtid om den kan föras över till en solid författningsmässig grund. Något som betyder insyn och medinflytande inte bara för de suveräna medlemsstaterna utan för alla deras röstberättigade medborgare.
Om hur det skall gå till har Habermas flera idéer. Alla är inte övertygande.
Av uppenbara historiska skäl har förbundsrepubliken Tyskland en författningsdebatt som vi i stort sett saknar. Kanske är det de bara långsamt avklingande korporativa dragen i det svenska samhällslivet, eller om det är diset från en totalt opreciserad men tydligt uttjänad monarki, som hindrar det?

FOTNOT. Om Europas författning gavs nyligen ut på svenska i översättning av Jim Jakobsson på Ersatz förlag.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
MEST LÄSTA ARTIKLARNA PÅ KULTUR
ANNONS:
ANNONS:
BARNKONVENTIONEN 25 ÅR
SUCCÉ: EN VARG SÖKER SIN POD
ANNONS:
Per Olov Enquist 80 år
LUNCH MED MONTELIUS/13
ANNONS:
UKRAINA
BLOGGAR
ANNONS:
Mest lästa om kultur
Fler mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: